Saker som känns overkliga.

Ibland slås jag av den där overklighetskänslan. Det är så märkligt och spännande hur livet ter sig. Här är några saker som får mig att stanna upp och bli lite förvånad för att sedan känna tacksamhet.

– Att jag haft ett förhållande i ett år, och egentligen inte varit singel på två år. Innerst inne är jag fortfarande tjejen som var forever alone och jag får fortfarande nypa mig själv i armen. Tacksamheten och hur lyckligt lottad jag kan känna mig över att ha någon som är min, det om något är overkligt!

IMG_0273
Ett år sedan, så nykära och soon-to-be sambos!

– Att jag enligt BMI-mått inte längre klassas som överviktig. Precis som jag innerst inne är hon som aldrig haft en pojkvän, så är jag innerst inne hon som är lite överviktig. Lite tjockare än de flesta, provar kläder som aldrig passar och ständigt kämpar för att gå ner i vikt (lyckas med några kilon och går sedan upp allt igen). Är fortfarande helt övertygad om att jag snart kommer väga 74 kg igen istället för 64. Lika övertygad är jag om att det är något i min kropp som är fel för att jag gått ner i vikt och inte gått upp igen. Det känns helt enkelt overkligt, som om jag lever i en villfarelse och en dag kommer vakna och upptäcka ”nä men hej, där är ni ju igen mina 10 kilon”. Sjuka tankar, oh yes.

IMG_7887

I Indien 2013. Bekymrar mig aldrig över min vikt ”utomlands”, men Sverige har en tendens att få vem som helst att bry sig lite för mycket om sitt APPEARANCE. Jag förespråkar dock hälsa och jag gick inte ner till en hälsosam vikt tack vare dieter, utan tack vare ett sunt liv. Åt vad jag ville, vilket blev en balanserad kost, och tränade regelbundet.

– Att mamma bor i Göteborg. Staden som jag som barn besökt varenda sommar och drömde så himla mycket om att få bo i. Jag minns hur magiskt allting kändes då, träden som vi inte hade hemma i Norrland och människorna som hade en dialekt jag älskade från första stund. Kanske var det då en längtan föddes inom mig, en längtan som funnits kvar och alltid vill någon annanstans. Som nu, när jag fått bo här, då vill jag bara utomlands, Sverige känns plötsligt tråkigt och fel. Men det faktum att jag sitter i en lägenhet i Örgryte som är min mammas, det känns overkligt och väldigt bra!

DSC04038  DSC04109DSC04129

Att få hoppa på tåget när det blivit sommar och få vakna i ett Göteborg hos världens sötaste kusiner – det var det bästa jag visste! Gud att den där sötungen är 12 år nu, det är också overkligt! Bilder från 2006.

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

6 Kommentarer

  1. M&M
    19 juli, 2015 / 14:52

    Åh, vilket härligt inlägg!! Fastän jag inte känner dig, känner jag mig genuint glad för din skull. Och med hög igenkänningsfaktor. :)

    • jennifer
      Författare
      19 juli, 2015 / 15:48

      Vad go du är! Tack! Och så fint att du också upplever dessa stunder när man inser att man är med om det ”overkliga”… :)

  2. 19 juli, 2015 / 16:05

    Helt rätt att nypa sig i armen ibland, det är ju bara ett sundhetstecken att en sätter värde på saker och ting i livet och tänker kring hur bra en har det!

  3. annie
    19 juli, 2015 / 17:41

    Vad kul för dig! Det är härligt när man motbevisar sitt ” osäkra tonårsjag” som kanske inte trodde att man var värd så mycket….men det är klart vi alla är!

    • jennifer
      Författare
      22 juli, 2015 / 07:51

      Precis :)

  4. 25 juli, 2015 / 08:00

    Vilket positivt inlägg! Gav mig jättemycket hopp. Min särskilda beröringspunkt är det där med kärleksförhållande. Jag har också alltid känt mig som den eviga singeln. Typ att jag är ”way too fucked up” för att palla röra om i grytan. LOL

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?