Saker som känns overkliga.

Ibland slås jag av den där overklighetskänslan. Det är så märkligt och spännande hur livet ter sig. Här är några saker som får mig att stanna upp och bli lite förvånad för att sedan känna tacksamhet.

– Att jag haft ett förhållande i ett år, och egentligen inte varit singel på två år. Innerst inne är jag fortfarande tjejen som var forever alone och jag får fortfarande nypa mig själv i armen. Tacksamheten och hur lyckligt lottad jag kan känna mig över att ha någon som är min, det om något är overkligt!

Ett år sedan, så nykära och soon-to-be sambos!

– Att jag enligt BMI-mått inte längre klassas som överviktig. Precis som jag innerst inne är hon som aldrig haft en pojkvän, så är jag innerst inne hon som är lite överviktig. Lite tjockare än de flesta, provar kläder som aldrig passar och ständigt kämpar för att gå ner i vikt (lyckas med några kilon och går sedan upp allt igen). Är fortfarande helt övertygad om att jag snart kommer väga 74 kg igen istället för 64. Lika övertygad är jag om att det är något i min kropp som är fel för att jag gått ner i vikt och inte gått upp igen. Det känns helt enkelt overkligt, som om jag lever i en villfarelse och en dag kommer vakna och upptäcka “nä men hej, där är ni ju igen mina 10 kilon”. Sjuka tankar, oh yes.

I Indien 2013. Bekymrar mig aldrig över min vikt “utomlands”, men Sverige har en tendens att få vem som helst att bry sig lite för mycket om sitt APPEARANCE. Jag förespråkar dock hälsa och jag gick inte ner till en hälsosam vikt tack vare dieter, utan tack vare ett sunt liv. Åt vad jag ville, vilket blev en balanserad kost, och tränade regelbundet.

– Att mamma bor i Göteborg. Staden som jag som barn besökt varenda sommar och drömde så himla mycket om att få bo i. Jag minns hur magiskt allting kändes då, träden som vi inte hade hemma i Norrland och människorna som hade en dialekt jag älskade från första stund. Kanske var det då en längtan föddes inom mig, en längtan som funnits kvar och alltid vill någon annanstans. Som nu, när jag fått bo här, då vill jag bara utomlands, Sverige känns plötsligt tråkigt och fel. Men det faktum att jag sitter i en lägenhet i Örgryte som är min mammas, det känns overkligt och väldigt bra!

Att få hoppa på tåget när det blivit sommar och få vakna i ett Göteborg hos världens sötaste kusiner – det var det bästa jag visste! Gud att den där sötungen är 12 år nu, det är också overkligt! Bilder från 2006.