Renkok hos mormor & diabilder från 60-talet

Såhär ofta som jag varit i Gällivare det senaste året var jag knappt när jag först flyttade hemifrån och pluggade i Jönköping. Jag var här under påsken, i somras, och så nu, i januari. Den här gången mycket tack vare de billiga tågbiljetterna. Och jag gillar att åka upp hit, vill gärna göra det såhär ofta. Men jag vet också att det kommer kräva att jag flyger ibland. Att åka en natt på färja + en natt på nattåg är lite slitigt, och tar tid. Skulle gärna ta nattåget till norra Finland och sen en buss, men därifrån går inte några bussar smidigt – måste kolla vad för alternativ som finns.

Både min pappa och min mormor bor kvar här i Gällivare. Och både min mamma och bror är duktiga på att åka hit från Göteborg, de har båda varit här nu också. Så när vi är här blir det många goda middagar och långa samtal. Mormor berättar alltid galna historier från förr, och min pappa och bror diskuterar alltid politik. Min paradgren är att argumentera mot allt de säger, och sedan använder jag deras argument i diskussioner med andra (men det vet de inte om).

Men nu var det ju inte det vi skulle prata om. Mormor bjöd nämligen på renkok till lunch, precis som förra påsken, och kladdkaka med alla skogens bär till efterrätt (blåbär, hjortron och jordgubbar). På finsate porslinet.

Koppen är Arabias Valencia och den vackraste jag vet. Tillverkad på den tiden då de handmålades. Läste att det inte längre blev lönsamt 2002 och sen dess har dessa koppar och tallrikar ett antikt värde.

Och ja, det är sen jag flyttat till Finland och blivit så omringad av Arabia och Iittala som jag lärt mig uppskatta det.

En annan urmysig grej att göra är att kolla på gamla bilder. Och mormor har massor av diabilder från när mamma och min moster och morbror var små. Morfar, som gick bort när jag var liten, var dessutom ganska intresserad av foto och hade en Leica-kamera.

Så vi ställde upp duken och slog igång den gamla maskinen.

Semester på Gotland. Mamma längst till höger, så söta kläder!

Moster och morfar.

Och så som en skoter såg ut då.

Gillar den lilla bebis-ryggstolen.

Tänk om de hade vetat då att en dag många år senare kommer någon att sitta och beundra dessa bilder och skriva om dem på en plats där hela världen skulle kunna se dem. Jag hoppas att jag kommer ta sånna bilder som någon en dag kommer vilja se tillbaka på.