En gammal bekant hör av sig och plötsligt kastas jag åtta, nästan nio, år tillbaka i tiden.
Det är sommar, inte särskilt varmt, det blir det aldrig här. Och det är mitt kanske sista sommarlov. Fast så mycket ledig är jag inte. Jag jobbar på två olika jobb och går ut tre dagar i veckan. Somnar 03. Vaknar 06. Skriver om allt i min blogg. Hoppas att varken mamma, pappa eller min arbetsgivare läser. Allt som händer känns som i en dröm. Och livet har inte ens börjat. Jag bor fortfarande hemma, men bara några veckor till. Den här hösten ska jag ta första steget mot allt det där jag så länge väntat på. Framtiden känns så avlägsen, den går inte att ta på, men jag ser den ändå starkt inom mig. Drömmer och längtar. Skriver även det i min blogg.
En dag i augusti står vi plötsligt där och packar ihop alla mina saker in i mercedesen som, thank god, är väldigt rymlig. Jönköping ligger 1451 kilometer bort, men vad gör en inte för sin dotter? Just denna dag är livet kaos och allting känns väldigt konstigt. Hur säger man hejdå till sitt barndomshem? Vi bilar ner tillsammans jag och pappa, sover över i Uppsala och fortsätter nästa dag. Jag ser Vättern för första gången, reagerar på hur vackert det är och skriver i min blogg “Det finns massor av fina träd här, ekar och bokar, alla trädgårdar är så välskötta och fina. Och alla hus, är de inte nybyggda så är de iallafall nyrenoverade. Jag älskar det!”
Från en gammal hårddisk öppnar jag bilder som hunnit glömmas bort och tänker att kanske känns det exakt så här om ytterligare åtta, nästan nio, år. Om 27-åriga jag ändå visste. För på de här åtta, nästan nio, åren har det hänt en del. Drömmar som slagit in och upplevelser som jag inte ens hade kunnat drömma om.
Och just 27 år fyller jag idag, det känns som om åldern börjar komma ikapp mig. Jag har alltid känt mig som en lite äldre person inuti mig själv, och nu börjar vi liksom bli synkade, jag och mitt inre, äldre jag. Hela mitt liv har jag varit yngst, i de flesta sammanhang där jag rört mig. Och kanske får jag jaga nya sammanhang där jag får fortsätta vara just det, yngst? För det är läskigt när man inser att åren går, när man inte längre är odödlig med allting framför sig. När man plötligt befinner sig mitt i det.
Jag tänker på det nästan dagligen, det är därför jag vågar. Det är därför jag gör allt det där jag aldrig annars skulle göra.
16 svar
Vilket fint inlägg. Känner verkligen igen mig i det du skriver om att alltid vara yngst och sedan plötsligt inte vara det längre. Vilken genuint fin känsla i hela inlägget. Feelgood! Tack och kram
Blev så glad av din kommentar, tack 😘
Grattis🌹🌹🌹
Tack!! ☺️
Otroligt fint skrivet, nästan så man vill att inlägget ska vara hur långt som helst :)
Men oj vad fint sagt, finaste komplimangen! Tack Ellinor!!
Håller med Ellinor. Det här inlägget är lite som en bok jag läst (som du rekommenderade men inte har läst). Hehe! Mitt nästa bok projekt, vet du vad det är? Att läsa om den! Men nog om Shantaram.
Vill ha mer såna här texter. Blandat med allt annat såklart. Varit lite off det senaste pga nytt jobb och livet kom ikapp :) men nu är jag redo att läsa bloggar (läs min blogg)
Och igen! STORT grattis på födelsedagen Jennifer! <3
Oj wow – du ska läsa om den 😯 Imponerade. Jag vill så gärna läsa klart den!! Gillar att du påminner mig då och då hehe.
Och TACK för gulligaste kommentaren <3
Så fint inlägg. Det är svindlande ibland, att se tillbaka och inse hur mycket livet och man själv har förändrats, och sedan försöka föreställa sig hur det kommer se ut ytterligare några år framåt. Stort grattis på födelsedagen! Hoppas du haft en fin dag!
Visst är det det? Och tack så mycket Mirjam <3 Hade en superfin födelsedag, fast det var en ganska vanlig tisdag men med lite guldkant ;)
Älskar detta inlägg! Du skriver så fint. <3
Slås också av det där ibland, att det är NU livet händer. Inte om några år utan nu OCH om några år. Skrämmande och fin tanke på samma gång.
Taaaack vännen, så fint av dig!! ☺️ Gillade även ditt mer spontana inlägg <3
Härlig tillbakablick och känslan är så igenkännande! Underbart inlägg som vanligt! Bok bok bok. PUSS! <3
Bok bok bok! Där får vi helt enkelt peppa varandra 😍 tack underbara du!
Jo, så är det, livet är något märkligt – och tempus fugit… Vi kan spara pengar men inte tid, det gäller att bara leva så fullt som möjligt.
Precis, tack för din kommentar! ☺️