Jag har varit kär i ett par stycken och jag har blivit hjärtekrossad några gånger. Men jag har aldrig varit jättejättekär och aldrig blivit så sårad att hela min värld har rasat. Mitt kärleksliv har varit ganska neutralt och jag har ärligt talat aldrig haft någon som jag kallat för min pojkvän. Någonting bra har kommit ur det också gissar jag, vem vet vad för galna beslut jag skulle ha fattat om jag varit förtrollad av kärlekens magiska krafter? Så glad, nöjd och tacksam över mitt liv som jag är idag, skulle jag inte gärna vilja ändra på något i mitt förflutna.
Jag tror jag kommer vara redo för ett förhållande när jag är ungefär tjugofem. När jag vet vem jag själv är och vad jag vill till 100%. När jag inte längre känner samma behov av att vara ung och fri. Och den dagen jag faller för mannen jag bara kunnat drömma om kommer det vara alldeles fantastiskt. Han kommer vara min absoluta drömprins, min Mr. Right, och det vet jag för jag skulle inte nöja mig med mindre. Han kommer få mig att känna mig trygg, vara ärlig och kunna prata om saker och känslor. Oj vad jag ser fram emot den dagen! Den kärleken kommer vara så passionerad och sagolik, precis så som kärlek ska vara.
.. tills dess har jag tid att göra allt det där som singeltjejer gör; umgås mycket med vänner, flirta med vem jag vill, gå på spontana dejter, ta med en snygg kille hem från krogen eller inte raka benen på ett par veckor!
8 svar
Jag är lika dan, vill liksom göra det jag själv vill innan jag måste dela min tid med MR right utan att få dåligt samvete för det! Det finns någon för alla som min kompis brukar säga :)
Blir nästan lite avis Jennifer! Visst har jag lärt mig oerhört mycket av mina relationer, men tänk att ha den där första kärleken kvar! Var riktigt rädd om det ;)
Åh haha det hade varit något, men en första kärlek har jag faktiskt även om saker och ting pga omständigheterna tog slut innan vi officielt blev ett par… :)
Vad fint skrivet!
Håller med dig. Ingen idé att stressa. Hade jag träffat min man när jag var 18 eller tom 23 så hade jag inte varit redo. Jag var liksom inte riktigt klar än. Så det handlar om timing. Att hitta sig själv först. Så flirta på ;)
Kram,
Hanna Watson
Du kommer att hitta honom, that is for sure! Så underbar som du är ;) Jag är iallafall glad att jag har hittat dig som vän, och det är ju en helt annan typ av kärlek. Det är så skönt att känna när ens vänner gör att man plockar fram det bästa ur en själv, som du gör på mig. Tänk att du till och med påverkar mig ibland även nu, tvärs över världshaven. Är inte det sann vänskapskärlek så vet jag inte vad!!
Det bästa är ju faktiskt att inte behöva raka benen ibland på flera veckor. Man sparar typ huuur mycket tid som helst känns det som!!
Haha, true ;)
Haha, jag är 26 och har fortf inte haft nån kärleksrelation eller nån
att kalla min pojkvän. TROR jag hittade (eller han hittade mig eller vi varandra?) nu i somras ju. För HAN har nåt som ingen annan kille jag träffat har och Han har också allt det där jag söker i en livspartner och bästa vän, får mig att känna mig lugn och trygg och som jag kan vara mig själv med =) Dock är vi inte tillsammans nu för “vår tid” va inte nu. Men kanske om ett halvår då vi båda (troligen) kommer tillbaka samtidigt från våra reseäventyr! =) Hoppas! =)