Om de molnfria nätterna kan man beundra ett vackert spektakel som tar plats över spökstaden. Skönheten i midnattssolen gör sig inte rättvis varken i ord eller bild och det är mycket nervkittlande (för att försöka beskriva det enligt engelskans ‘breathtaking'). Solnedgångar och midnattssolar gör mig som vanligt helt tokig och jag önskar man kunde fånga varenda vacker vy och spara det i en burk, vad man nu skulle göra med det men det känns som att det skulle kännas bra, tryggt liksom.
De här bilderna fångade midnattssolen i sitt esse, kring 01.00.
2 svar
Ja där går den ju nästan inte alls ned! Den studsar väl bara upp igen?
Jaaa, man ligger där i sin säng 02.00 och ska försöka somna samtidigt som solstrålarna träffar en i ögonen… Det var aldrig lätt att gå och lägga sig under somrarna ;)