när livet är precis som på film

Mina tre första dagar här i Auckland har varit ganska mycket så som livet ser ut att vara på film. Lite overkligt, lite idylliskt, mycket som händer, mycket kul och så vidare. Det kan jag verkligen inte klaga över. Auckland har överträffat mina förväntningar so far!

Visserligen kan engelskan ha en lite bidragande faktor i hela “jag lever i en film”-känslan. Eftersom språket är starkt förknippat med just många filmer och serier, älskar när man får chansen att dra någon snitsig replik som man hört i en serie någon gång! Älskar överlag att prata engelska, det känns lite mer ballt på något vis.

HUR SOM HELST. Igår var vi ett skandinaviskt gäng som beslöt oss för att testa partylivet i staden. Tre svenskar, fem norrmän och en dansk. Vi kommunicerade på våra egna språk och allting tog väl ungefär tre gånger längre tid att förstå än om vi skulle pratat engelska. Kommer förmodligen lära mig mer norska här än engelska också, haha nä, ingen fara pappa – jag ska umgås med the natives också!

Partylivet var ganska bra! Fort Street var ett ganska mys ställe. Och herrejösses vad många stiliga män. Kiwisarna ser alla likadana ut tycker jag, men i övrigt så var det ganska många good looking. Damerna var klädda i höga klackar och bara ben och jag skuttade runt i mina kängor – jag kommer förmodligen aldrig ta på mig ett par skyhöga klackar igen. Ser inte poängen med att få onda fötter eller stappla fram vid midnatt. I så fall ska de vara ett par jäkligt sköna klackar!

Efter dans och sånt trevligt fortsatte vi vidare i jakten på en ännu bättre klubb. Vandrade och frågade och undrade. Efter ett misslyckat besök på en galen dubstep-klubb i en källare fick vi äntligen vägbeskrivning till ett annat ställe vi blivit rekommenderade – 1885. Och det var grymt. Riktigt nice ställe. Lite blandad hiphop/soul musik typ.

Klubbarna stänger ganska sent här också, inte riktigt koll på när, men jag gillar det! Jag gillar att bo mitt i en storstad. Jag gillar att bo här, so far, so far.