Musklerna glömmer inte.

Det var en skön sommarkväll och inte alls en kväll man egentligen borde spendera på gymmet. Men det spelade ingen roll, jag var bara glad över att kunna gå dit! Och testa det fjärde Fitness24seven-gymmet sen jag köpte kortet i våras. Den här gången vid Olskroken. Tummen upp – gymmet var fräscht med bra maskiner (läs: pullup-stång i låg höjd i tjejgymmet). 

Jag gick dit med den mentala inställningen om att jag är så svag nu efter närmare två månader utan träning (pga operationen, följt av fullt upp och förkylning).  

Jag kände mig svag, men inte tjock som alla andra gånger förut. Ja ja, jag vet att jag nämnde det härom dagen. Men det är en väldigt befriande känsla att gå till gymmet och inte känna dessakilonmåstebort mendekommeraldrigförsvinna. Utan istället tänka undra om jag fortfarande kan göra en pullup? Och så borde det alltid vara.
Jag värmde upp med crosstrainern och lätta vikter. Sen gick jag fram till stången, först lite uppgiven och tänkte att det nog inte kommer gå. Men så sneglade jag på bilden bredvid mig. Mannen i fronten, det är så tydligt i hans blick vad det handlar om: WILLPOWER.

Jag peppade mig själv mentalt en stund. Andades in styrka och ut allt dåligt – som på yoga ni vet. Och så fixade jag det! Shit vilken thrill det är! Gjorde faktiskt två på raken, tre gånger med vila emellan. Blev helt hög på det ruset kan jag lova. Hur kan det vara en sån boost att kunna dra sig själv upp egentligen? Kanske för att det inte är en självklarhet?

Lagom nöjd! Det kändes så gött att musklerna inte övergivet mig helt trots att jag inte underhållet dem som de bordes den senaste tiden. Jag har inte heller tvingat mig till gymmet en dag när jag egentligen haft tid om jag varit helt slut. Min bloggkompis Alex har också sagt det, att ibland har man mycket i livet och då måste man få ta det lugnt. Jag känner också det, min kropp orkar inte prestera i de lägena. Men se, nu orkade den!