Milstolpe: en miljon besökare – och varför bloggar folk?

Jag öppnade Google Analytics och valde hela spannet för den här bloggens livstid. Från 6 maj 2012 fram till idag – drygt 8 år. Och så såg jag! Den här bloggen har nått en otrolig milstolpe. Den här bloggen har haft en miljon besökare!

Närmare bestämt 1 097 302 stycken besökare totalt.

Vilket är detsamma som att var tionde svensk har varit inne här på min blogg. Och kollar man i samlingen av de inlägg som är de mest lästa så är det inte heller en alldeles orimlig tanke. Det är en rörig blandning av inlägg. Från kärlek, otrohet och hårborttagning – till recept, resor, böcker, företagande och marknadsföring. Plus de två inlägg som råkat bli virala, Finlands bästa uppfinning och Löwengrips luftslott (eller åtminstone det första av de två).

Så egentligen säger inte en siffra som en miljon besökare desto mer. Majoriteten av besökarna vet garanterat INTE vem JAG är, om vi säger så.

Men ändå, det är en miljon.

Statistik under bloggens livstid.

Men varför bloggar folk, fortfarande?

Vad som är mer intressant tycker jag är den här funderingen: varför bloggar folk?

Bloggandet är inte alls lika hett som det en gång var och det finns plattformar som är betydligt mer populära, trendiga och kanske mer effektiva att jobba med. Att blogga är hårt jobb – men inte så många likes (kommentarsfälten är inte lika aktiva som under bloggandets glansdagar).

Att Svenskarna och internet-rapporten för 2020 inte heller ens nämner bloggar är kanske ganska talande för hur vi ser på “bloggen” idag. Influencers nämns förstås, men inte specifikt något om bloggen som plattform.

Så varför envisas vi med att blogga?

Jag tror att anledningen till att folk fortfarande bloggar är för att behovet att uttrycka sig i skrift fortfarande finns. Det går att göra på flera andra plattformar, men inte lika djupgående och “ostört” som i en blogg.

Här i min blogg måste jag inte få likes eller kommentar, här får jag bara skriva – och du får bara läsa. Ganska skönt, eller hur? Dessutom är det inte en plattform som ägs av någon annan och inga notiser, flöden eller algoritmer som påverkar din uppmärksamhet.

Bloggen som affärsidé då?

Vi som driver företag och bloggar som en del i detta, varför nöjer vi oss inte med Instagram, Facebook eller Linkedin? Som ju också är populära plattformar för företag att marknadsföra sig själva på.

Svaret är detta:

Det handlar om att bygga din portfolio, samla allt på en plats, äga ditt innehåll – och att alla kan hitta till dig via Google.

På alla andra plattformar bygger du ett nätverk och en följarskara som i första hand ägs av någon annan. När som helst kan “någon annan” göra betydande förändringar som påverkar hela din verksamhet. Vi ser det här hända hela tiden – och företagare som desperat försöker anpassa sig.

Har du någon gång reflekterat över varför företagare eller influencers till exempel gör livesändningar eller startar Facebook-grupper?

Det är ett sätt att anpassa sig till plattformen – för att kunna nå målgruppen och kunderna.

Förstås är det många gånger en win-win där företagaren delar med sig av både sin tid och kunskap (och betydligt mer win för mottagaren än traditionell reklam) – men det är nästan alltid ett medvetet strategiskt beslut. Precis som bloggen också kan vara det.

Dagboksbloggandet 🚫

Och vad gäller det traditionella vardags- eller dagboks-bloggandet, det verkar det inte finnas någon framtid för. Folk får såklart göra vad de vill med sin fritid – men om du vill nå ut med ditt innehåll, och ser bloggen som en affärsidé, borde bloggen vara något mer.

Som jag ser det måste du göra besöket till bloggen värt det. Och jag tror det görs bäst genom kvalitativa, välgjorda och gärna lite längre inlägg. Inte långt bara för längdens skull, utan långt för att du går in på djupet.

Snabbt ihophastade blogginlägg bara för att inte låta bloggen eka tom, den tiden är sedan längesen förbi. Clickbaits är sällan heller en hållbar strategi. Däremot inte sagt att det inte är värt att skriva bra rubriker folk vill klicka på – men det ska matcha innehållet.

Skriv något folk vill läsa. Som de har nytta av. Som får dem att känna. Som lär dem något. Som gör klicket-besöket-tiden VÄRD det.

Det är allt du behöver göra (+ lite SEO om du vill nå ut till nytt folk). Och då behöver du inte oroa dig för att bloggen är ett utdöende forum. Eller att Instagram uppdaterar sina algoritmer.


Läs också: Bloggarna lever ännu – men ökar eller minskar bloggläsandet?

FÖLJ:

28 svar

  1. Grattis! Så coolt 😃 Själv försökte jag med kolla statistiken om unika läsare för hela bloggens livslängd men det gick tyvärr inte i GA? Fanns nästan inga uppgifter för 2016-2018 helt plötsligt? Har kunnat göra det förr utan problem så känns både retligt och märkligt.

    Annars tillhör jag skaran som både älskar att blogga och att läsa dem och alltid vill ha fler att läsa 😄

    1. Åh men tack Clara och Carina! Haha och jag håller ju med om att jag också gillar bloggläsandet och föredrar det framför instagram… ☺️

      Och underligt med GA… Ibland buggar den. Så prova på nytt, eller kolla kortare perioder under tiden och se om det är någon av dem som strular?

  2. Wow, 1 miljon är mycket! Grattis!

    Jag tror att en mix av där du delar med dig av lite vardag och mycket välplanerat content är det bästa. Många, inklusive jag, vill veta vem personen bakom inläggen är. Så då är det skönt att få läsa sådana inlägg ibland. Samtidigt som jag gillar att veta vilka huvudteman som finns på bloggen.

    Jag ska ta en djupdykare och fundera mera kring min nisch nu. Så här inför nytt år och nystart med kanalerna. Kommer bli jobbigt men samtidigt tror kag mycket klarnar också.

    1. Tack Christina!

      Jag tror också på att man kan väva in både personlighet och vardag i “något mer”. Det måste inte vara avancerat eller komplicerat, men något mer helt enkelt. Och obs: bara om man VILL nå ut. Om man inte bryr sig om hur många som läser och gärna skriver för sin egna skull, så tycker jag att man absolut ska göra det som man vill! ☺️

  3. Coolt!

    Jag hör till de gammalmodiga som fortfarande gillar “dagboksbloggandet” bäst. Både att läsa och att skriva. Men får erkänna att skrivandet är det inte så mycket med numera. Men det beror åxå på att det jag bloggat om är ju mina hundar och tävling/träning och de är gamla nu och vi tränar inte så mycket längre. Men jag försöker hålla liv i den som dagbok ändå. Om någon mer än mina föräldrar läser har jag ingen aning om och struntar i. Jag gör det bara för min skull.

    1. Alltså Åsa. Har du skrivit över 400 kommentarer här i min blogg (ja var tvungen att kolla, haha) och JAG känner inte till att DU har en blogg? Jag tror aldrig du har lämnat den som länk via ditt namn? Men jag tror inte heller att du har nämnt det? Var tvungen att googla nu och hittade den, så gulligt namn!

      Och ja, bloggen för egen skull skall icke underskattas :)

      Vad jag blir nyfiken på är, hittar du också till nya bloggar/personer som “dagboksbloggar” och som du fastnar för??

      1. Oj, har jag skrivit så många kommentarer? :D

        Ja, men min hundblogg är ju inte så intressant för andra tänker jag, som inte har hund? (jag har dessutom en blogg för mig själv med men den kanske är ännu svårare att hitta, uppdaterar den extremt sällan även om jag skriver en del privata inlägg i den ibland https://n00mi.wordpress.com/). För några år sedan bloggade nästan alla mina hundägande vänner, ett fåtal skriver fortfarande ibland och fler av dem bor inte längre i närheten så det är lite trevligt att veta vad som händer i deras hundliv numera.

        Stora bloggare jag följer är Underbara Clara och så Sandra Beijer. Tycker de har en acceptabel blandning med dagboksbloggande och “portal”bloggande i sina bloggar. Läser såklart din då (det har jag gjort länge ju!), Ulrika Nettelblads som jag började när hon flyttade till Åland och sedan också har träffat och en bloggare som heter Ileea som skriver så vackert att jag dör lite. Annars är det bara de här personerna jag känner IRL och som fortfarande bloggar som jag läser. Det kommer inte in nya i min feed mer än en gång vart femte år eller nåt sånt :D

        Mitt bloggnamn hänger kvar sen jag hackade hemsida i HTML nån gång i början av 2000-talet :D Efter några år med hemsidan började bloggplattformar dyka upp, jag började skriva dagboksdelen i blogg istället för att behöva koda varenda sida. Sen tog bloggplattformen över mer o mer av det som var hemsidan då, fler funktioner kom. Och tillslut blev hemsidan överflödig. Tror jag har koden kvar nånstans sparad dock :)

        1. Själv har jag skrivit över 7000 kommentarer, här i min egna blogg alltså, hehe. Älskar att man kan se det i WordPress.

          Och se där en till blogg. Men förstår hur du tänker :) Så häftigt att du haft en blogg där du kodade alla sidor!!

          Det jag tänker är att det är extremt svårt att nå ut till nytt folk och läsare med dagboksbloggande. För även om “man gillar det” så gillar man det kanske främst hos människor man redan följt i många år och “känner”. För att en total främling ska lyckas fånga en tänker jag att det krävs något mer.

            1. 😭 ❤️ Det gjorde mig glad! Och jag tror att man får notifikationer på mejlen va? Hos bloggar man inte får det är det lite hopplöst, svårt att veta om någon svarar… Men när man upptäcker att någon inte svarat på väldigt länge, då känner man verkligen “häpp”.

              1. Japp, de kommer som mail. Annars tror jag faktiskt inte jag skulle lyckas hålla koll på svaren. Jag kommenterar i andra bloggar med ibland men brukar inte gå tillbaka och kolla om jag fått något svar.

  4. Ja alltså bloggandet är ju typ det enda jag verkligen följer av de sociala medierna. Använder ju inte instagram (okej, två personer som tidigare hade väldigt välskrivna bloggar går jag faktiskt in och kollar instagram för, men det är liksom via webbläsare på dator, utvalt). Kollar inga youtubers etc. Och det är ju just för att det är TEXT jag går igång på. Jag tänker bloggar nu mer som böcker eller vissa sorters tidningar, det kanske inte är för alla men det är för den som gillar just den sortens material. älskar blogg!

    1. Haha alltså youtube, jag undrar om jag någonsin kommer fatta grejen eller om det bara är för en annan sorts människor? 😂 Är nog som du, en textmänniska.

    2. haha, jag följer en klättrare på Youtube (ägnade en del av hösten att se om från början av hans vloggande) och genom honom har jag hittat en rysk ninja warrior som jag också följer numera. Alltså sådär följer så jag har notifieringar på när de laddar upp nytt. I somras när skitsaker hände i mitt liv var deras kommentarsfält på youtube mina trygga rum. DET trodde jag aldrig skulle hända. Jag ser youtube som antingen sminktutorials för fjortisar eller ett ställe där man kan lära sig nästan vad som helst (min kompis styckade en gång ett rådjur på sitt inplastade köksbord med hjälp av youtube). Jag har aldrig riktigt sett det som något att följa. Men nu gör jag det (två män i trettioårsåldern dessutom) och jag älskar dem! Ödmjuka skickliga människor är de dessutom.

  5. Grattis till miljonen 🎂

    Kloka tankar om bloggandet.
    Ska ju gärna vara hyggligt regelbundet ockå vilket tillsammans med kvalitativ längd kan innebära en större tidsinvestering.

    1. Tackar!

      Regelbundet kan också vara en gång i månaden, om man så vill. Inte lika känsligt som andra sociala medier :)

  6. Grattis till miljonen. Intressant inlägg. Detta med varför man bloggar har man ju verkligen som resebloggare fått fundera på detta år.
    Och jag har kommit fram till att den skrivande processen är viktig för mig och något jag verkligen trivs med. :-)

    1. Tack Gunilla! Kan inte annat än hålla med dig. Tycker själv väldigt mycket om det terapeutiska med skrivandet.

    1. TACK ❤️ Och apropå det inser jag att jag missat dina senaste blogginlägg – har du delat dem?? Märkte nu att det inte verkar gå att lägga till rss-flödet i Bloglovin eller Feedly. 😘

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Subscribe