Långfredag på landet

Vi sover ut och vaknar till vad som känns som sommaren.

Frukost och sen ut på den stora gården. Det är ett sånt där hus, en sån där gård där det alltid finns något att göra. Vi flyttar på badtunnan och plockar isär en trasig gigantisk träplatta som har säkert 50 skruvar och spikar och plåtdelar som måste plockas bort.

Det är lunchtid när vi åker förbi den enda butik som finns här ute där vi handlar det sista som behövs till middagen och på vägen hem stannar vi och plockar upp tre pizzor.

Och till fika fikar vi såklart påsktårta.

Solen fortsätter vara varm och att vara utomhus är det enda som är rimligt. Så vi går allihopa till frisbeegolfbanan som finns i närheten. 9 banor och jag tar en femte plats, eller hamnar näst sist beroende på hur man ser på det. Jag är otålig och inte mycket av en tävlingsmänniska, men avskyr samtidigt att förlora/vara sämst. Kastar snabbt utan eftertanke eller koncentration, precis på samma sätt som jag gör i Yatzy som vi spelar senare på kvällen. Jag ser hur T gör precis tvärtom och tänker att jag borde lära av honom. Han beräknar hur frisbeen bäst bör kastas, analyserar var den hamnar och justerar inför nästa kast. Men Yatzy då, det är ju bara slumpen tänker ni. Nej, här kan du använda dig av sannolikhet för att uppnå bästa möjliga resultat. I Yatzy kniper jag 5e platsen igen, den här gången som sista plats.

Efter golfen springer vi ner till det lilla utegym som finns inte heller långt ifrån. Pullups, armhävningar, benböj med hopp och idioten. Sen känns bastun skön och middagen smakar gott. Vi äter köttbullar på hjort och när vi efter Yatzy-spelandet och alldeles för mycket finska till slut placerar oss i sofforna framför en hockeymatch så kliver jag in i en värld av Emily Brontë. Läser 50 sidor och känner tröttheten i hela kroppen.

Utanför ser himlen ut så här och livet känns bra.