Känslorna i mig just nu.

Overklighetskänslorna sköljer över mig, en efter en, titt som tätt. Vågar inte riktigt tänka att det är som att vakna upp i sin dröm, för då rasar säkert något. Det brukar vara så, man måste liksom hålla band på sina känslor. Samtidigt tänker jag att kanske är jag värd det? Värd allt det där vackra. Värd att få bo i världens bästa land och i landets bästa stad. Att få ha en pojkvän som älskar mig trots alla mina flaws. En familj som stöttat mig i alla beslut jag fattat. Vänner som finns där trots att åren går och kontakten är sporadisk. Ett jobb som dök upp runt hörnet när jag behövde det som mest. En kropp som jag trivs i. Den där kroppen, helst skulle man vilja slippa tänka på den alls.

Om jag kliver utanför den här kroppen som jag nu trivs i, spolar tillbaka några år och ser på mig själv där jag är nu, jag skulle liksom aldrig trott på det.

Men livet är ju så, föränderligt. Ibland får vi det vi önskar, ofta får vi inte det. Det blir nog bra tillslut.

Jag har Håkan i öronen, såklart. Och jag känner så mycket mer. Att det skulle vara perfekt om han bara var exakt precis här. Att svenskar är så fruktansvärt lame. Inte som individer egentligen, men som flock. Hur mycket globetrotter-besserwisser (nytt ord!) framstår man som om man uttalar sig så? Värt att ta risken. Jag besökte gymmet ikväll efter jobbet och kände mig så kvävd. Jag menar, jag älskar ju det, svenskheten – men samtidigt finns det något över det som suger livslusten ur en.

Kanske är det alltid så jag kommer vara. Expert på att romantisera den där platsen på andra sidan gränsen. Att alltid, oavsett var, längta bort. För det finns något vackert i det. Världen du befinner dig i kan vara hur drömmig och magisk som helst, men du kommer aldrig se det när du är mitt uppe i det.

Sluta dröm om det ljuva livet,
vi kommer aldrig va med om det

Så då är det liksom minnena och framtidsdrömmarna man får leva på istället, de romantiserade. Jag vet inte varför jag gillar det, men det gör jag. Allting är så mycket vackrare i retrospect (det ord på engelska jag saknar mest i den svenska ordboken). Och drömmar kan man fantisera om exakt hur man vill ju.