Jennifer sandström

Sök
Stäng denna sökruta.

Jullov

Det tog väldigt många timmar i en bil att ta sig hit upp. Ändå upp till Uleåborg var det tråkiga vägar och bara lite snö. Fortfarande en grå värld. Men ungefär när vi korsar gränsen till Sverige och börjar klättra oss uppåt i Norrbotten, händer något. Snödrivorna längs vägarna blir högre. Regndropparna byts ut mot snöflingor. Och jag spanar allt vad jag orkar efter renar och älgar. Renar ser vi massor av, både levande och döda (påkörda).

Och vintern, vintern är så vacker att det gör ont. Vi rullar till sist äntligen in i Gällivare. Vinterlandskapet. Klockan är tre på eftermiddagen och mörkret ligger tungt. Men den vita snön reflekterar de hundratals gatlyktorna, och det känns bara fint. Min moster påminde mig om hur speciell midvintern är och att jag ska ta tillvara på mörkret. Att det är något många önskar uppleva.

Igår kväll när vi gick och la oss tittade jag ut genom fönstret i mitt barndomsrum hemma hos pappa. Det var svårt att slita sig, att inte istället ta på sig ytterkläderna och ge sig ut bland de snötyngda träden som aldrig blir vackrare än så här.

Ska väcka T nu, äta frukost och sen ge oss ut på skidor. Ska också ta jullov nu. Från jobb, blogg och telefon (sociala medier). Vi ses om en vecka!

Äkta gran och allt pynt vi kunde hitta i lådorna!

En påminnelse inför julen

Jag drömmer inga underbara drömmar och jag tänker på alla platser som har det värre än vad jag har det just nu. Jag tänker på alla som tvingas lämna eller har förlorat sina hem. Alla som befinner sig i nya länder och inte vet hur framtiden ser ut. Alla som förlorat någon. Eller fått ett hemskt besked alldeles nyligen.

Och så tänker jag, att kanske är det enklare att känna sig tacksam över julen (oavsett hur den nu blir för dig och mig) med världen i åtanke.

Kram <3

FÖLJ:

6 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.