Julafton & klimathopp
Det är måndag och jag har just kommit hem från en väldigt lång hemresa (dryga 1100 kilometer med bil) när jag skriver detta från soffan hemma i Esbo. Egentligen känns det totalt meningslöst att lägga upp snygga bilder från en lycklig julafton, för samtidigt lyssnar jag nämligen på vinterprogrammet av Johan Rockström (som sänds i radion först på nyårsdagen). Att inte ägna merparten av sin tid åt att bry sig om klimatet, känns ignorant. Att blogga om ett lyckligt liv, “följa sina drömmar” och annat självcentrerat känns således inte helt nice.
Jag kommer antagligen ligga på min dödsbädd och inte ångra att jag jobbade för mycket, utan med fel saker. Min bror menar att det inte är särskilt smart att ha panik, eftersom paniken leder till kortsiktiga och därför också dumdristiga lösningar. Men oavsett vad du kallar det, finns det anledning att oroa bry sig. Får vi inte “panik” nu, kommer vi antagligen få det när platserna vi bor på längre inte är möjliga att leva på. So, take your pick!
Johan Rockström blandar upp med förhoppningar, och hur ska man annars orka ta in vidden av problemen? Eller våga tro på lösningarna? Och han ger också lösningar. Han menar på att vi har data och siffror, och vet vad vi behöver göra. Någonstans handlar det kanske mest om att som privatperson sätta press på politiker och företag. Det har redan börjat – och det är just det, bara början.
Och, avsnittet finns också översatt till engelska <3
Om du skippar programmet kan du i alla fall snegla på den här EAT-lancet matguiden som varit omdiskuterad och visar hur vi bör äta för en hållbar planet (hint: det är inte uteslutande vegansk/vegetarisk kost).
Och den här julaftonen kom ju ändå, så som julaftonar gör.
Under granen låg några klappar. Med vettiga saker. Egengjorda almanackor, tidningsprenumerationer, en tavla och ett spel. Vi ger egentligen inte julklappar i min familj men jag brukar ge några saker. Och fick också ekonomiska bidrag av familjen + ett par saker av min kille.
Dagen började med tomtegröt gjord på sojamjölk. Med socker och kanel på var det hur gott som helst även om tonen var en något grådassig nyans och inte lika snygg som en tomtegröt på vanlig mjölk.
Sen följde en långpromenad ute medan det ännu var ljust. Hälften av sällskapet åkte skidor och efter detta väntade en varm bastu och julfika hos mamma och hennes sambo.
Julstjärnor (to die for!) och munkar som inte var munkar utan anisbröd, från det berömda bageriet i Puoltikasvaara.
Finländarna hade feedback att ge på bastun och ritade upp hur en bastu minsann borde se ut. Annat kan man såklart inte vänta sig.
Eftermiddagen kom äntligen och så också den julmat vi alla väntat på och en pappa jobbat hårt för hela december månad (trots att han läser bloggen verkar han inte riktigt tagit till sig av det där med att högprioritera self care).
Finns det julmat att laga så ska den förstås lagas – och det i mängder! Så det var allt vi åt resten av veckan. Och bättre mat kan man väl inte önska sig.
Fångade lite av det kalla på bild: varmrökt lax, ägghalvor med hemmagjord majonnäs och räkor, julskinka gjord i sous vide (ja han har sina moderna moments min pappa!), grisfötter och älgtunga.
Ett frågespel som gavs till “alla”. Bezzerwizzer. Vi spelade det en kväll jag, T och min bror. Jag var underlägsen men tyckte ändå det var kul. Varierande nivå på frågorna och man behöver inte bara vara skicklig för att vinna!
Min bror och hans tjej var alltså också uppe i Gällivare. Och min killes föräldrar + lillasyster. Sen under kvällen kom även mamma och mormor över på glögg och julkramar.
Det var längesen vi var så många samlade en julaftonskväll.
När man efter ett par bilder tröttnat på att se instagramvänlig ut.
Och över riket fanns säkert många dramatiska julaftonskvällar men våran var inte en sådan. Mörker, kyla, och kanske också även kärlek tar på krafterna. Så klockan tio kröp vi ner under duntäcket, slog igång solsidan och somnade strax därefter.
Där ute väntade ju fler vinteräventyr på oss.
