Jag vill att vår kärlek ska vara som en evig solnedgång.

Det är inte ofta jag ser den nu under dessa dagar. Men ikväll, just nu faktiskt, så skymtar jag den. Solnedgången. Och det är något som är så vidunderligt magiskt med den! Precis som med kärleken. När solen går ner vill jag aldrig att det ska ta slut och likadant känns det när jag rör vid dig. Jag. Får. Aldrig. Nog.

Precis som himlen har sina molniga dagar har kärleken sina gråa stunder. Men den kommer alltid tillbaka, solen går ner varje kväll även om vi inte alltid kan se det. Och plötsligt en kväll färgas hela himlen rosa och vi kan se ett klot som brinner i väst. Vi påminns om hur vackert det är och försöker komma på hur vi ska kunna stanna i den här stunden för alltid. För det skulle jag göra om jag kunde. Och med kärleken är det lite annorlunda, vi kan stanna i hans famn så länge han vill det och så länge hjärtat tillåter.

Solnedgång vid havet, eller sjö i detta fall, är de absolut bästa.