Home alone.
Nej vi snackar inte filmen, utan jag är ensam hemma. Weeeeho! Inte haft en kväll för mig själv, med mig själv och endast mig själv sedan…. Jag åkte båt från Stockholm till Åbo i början av september. Och innan det kan det ha varit 27 juli. Det skulle ju eventuellt kunna vara det som gör att jag mår dåligt och har ångest ibland, som vi pratade om igår… Jag tror nämligen jag laddar min batterier när jag får vara ensam. Jag behöver min ensamtid, men det är något som är svårt att planera in och ta sig tiden till när man bor med sin älskade på 30 kvadrat.
Nu ligger jag i alla fall här, i en lägenhet som är i ordning och undanplockad (Mumin gjorde disken innan han drog till Helsingfors, det är kärlek, hehe) och lyssnar på Hanapees podcast.
Kvällen till ära ska jag mysa ner mig med med plugg! Har nämligen deadline i morgon. Jag har köpt Karl Fazer mjölkchoklad och geisha för att göra det lite mysigare. Äter choklad så sällan. Kommer förmodligen äta popcorn till middag också, för mitt alternativ är tonfisk utan desto fler ingredienser. HEHE. Men hursomhelst – fint med ensamtid även om jag ska plugga! Hoppas ni har det fint vart ni än befinner er ut i världen :-)
Puss och kram!
8 svar
Ja det är något som en del uppskattar och andra inte. Jag blev själv hemma när jag var endast 11 år och det var bland det jobbigaste jag upplevt. Blev erbjuden att komma och sova över hos min kompis, tvärs över gatan, men nej det vill jag inte /puss puss mami dear
Nej som 11-åring hade jag inte heller klarat det mami dear!! Men varför gick du inte till kompisen?
Jag behöver också vara för mig själv ibland – och blir aldrig uttråkad (åtminstone sålänge jag har internet), för jag är så bra på att underhålla mig själv :)
Eller hur – ibland när man sitter vid datorn rinner verkligen tiden iväg för det finns så mycket spännande att göra, haha :)
– Ja du, kanske en tjurig 11-åring som redan då trivdes bäst själv och hemma :-), eller var jag lite sur och skulle klara av det (kompisen hade ju lovat att sova över :-o ). Vet inte riktigt men med tända lampor och lite mardrömmar så klarade jag av det och på dagarna hade jag kompisen (hon tyckte nog också att det var lite obehagligt att sova över i huset utan någon vuxen).
Älskar egentid! Skulle flippa om jag skulle bo ihop 24-7 med min älskling (men det e säkert nåt fel på mig =) ).
Jag har nog ganska stort behov av ensamtid tror jag. Tycker det är jättehärligt att hänga med folk och umgås, men inte för länge. Sen vill jag dra mig undan o bara vara. Undrar om det är en vanesak eller ett personlighetsdrag?
Både och kanske? Alltså jag glömmer ju bort mitt behov av ensamhet nu när jag får det så sällan, haha. Men märker att när jag väl tar min ensamtid så mår jag så mycket bättre. Dock tror jag behovet minskat något sedan jag skaffade pojkvän – just för att man vänjer sig vid att alltid ha någon där. Gud vilka scenarion jag målade upp i huvudet inatt när jag skulle sova… Haha! Men sen så, man har ju lite ensamtid även när man bor med någon – man kan ju sitta helt inne i sitt eller “bara vara” trots att han är där :)