Den Första Resan

Det första steget till umgänge skedde alltså 1 maj.

En picknick utomhus som följdes av en fika inomhus. Att köra en timma och tjugo minuter enkelväg för detta kändes inte ens som en effort. Jag hade kunnat köra i timmar, i dagar, för att få umgås med någon. Finns ju så lite annat som måste göras, som stressar på.

Och att få sitta bredvid någon som inte är ens kille, aldrig hade man väl kunnat tro att det skulle uppfattas som en sådan ljuvlig sak?

Umgänget var Kugge och hennes kille och platsen var Tavastehus (där vi besökte förra sommaren och klev rakt in i 70-talet). Ett sånt gulligt namn på en plats. Picknicklunchen slog det mesta. Potatissallad med avokado(!), grillade korvar (och broccolini), och så hade T gjort en rödkålssallad och picklad rödlök. Samt förstås: munkar. Obligatorisk valborgssötsak i Finland.

Bara några dagar senare hämtade Kugge upp mig och vi åkte ut till hennes stuga bara en knapp timma från stan, på Den Första Resan (ifall över dagen-utflykten inte räknas). Händer detta verkligen på riktigt? Sitter vi där i samma bil? Har vi faktiskt råkat nudda vid varandra?

Här känner jag att vi har början på en erotisk novell, haha.

Nåväl.

Det var här jag för ett år sen började på min SEO-kurs. Sen fick den glömmas bort och nu har den återigen vaknat till liv och nu får den sin fortsättning. Segt, jobbigt, svårt osv. Tur att jag har någon som pushar på när jag själv bara skulle vilja ge upp.

Förutom en bra plats att jobba på och förutom sällskap av en kompis och egentid från sin pojkvän, så är det också särskilt fint att höra tystnaden, och fågelkvittret. Se skogen och vara här mitt ute i det lugna.

Vi lyckas också med konststycket att vara ganska optimala människor. Jobbar flitigt, promenerar, yogar, umgås och spelar carcassonne.

Idag sprang vi faktiskt 5 stycken backintervaller á 30 sekunder och insåg att det var himla längesen jag kände hjärtat slå så (bild till höger, totalt slut).

Yoga kan vi dessutom göra utomhus. I sällskap av naturens djur, på gott och ont. Men solen värmde skönt.

God mat är förstås också en viktig ingrediens i, ja egentligen alla livets dagar. Kugge har precis slängt ihop en banan- och jordnötssmörkaka som antagligen kommer vara sanslöst god. Räknas eventuellt mer som dessert, men efterrätt är väl också mat?

Hon föreslog och fixade rispapperrullar, i klass med tacos både galet gott och ganska enkelt att fixa. Och lagade både en pasta och en soppa som får agera rester åt ännu två måltider. Jag gjorde en sallad med rostade kikärtor och halloumi till lunch, och quesadillas till middag.

Nu väntar ännu ett spel carcassonne. Och så en natt och en jobbdag innan vi återvänder till den underliga vardagen i Helsingfors.

Men vilket skönt avbrott detta? Den Första Resan. När vi är här känns det faktiskt som om det underliga faktiskt inte har hänt. Som om vi är två kompisar som bara, precis som vanligt, åkt iväg på en workation. Så som vi brukar.

Och det mina vänner är för övrigt min trendspaning i det hela, så fort vi får återgå till det normala kommer vi glömma alla de fantastiska insikterna vi fick om Slow Living, Remote Work och Exploring The Nearby.

<3