Den första kärleken, fortsättningen.

Första delen: en valborg och början på den första kärleken. 

Den första kärleken – del 2

Jag minns att det finns en suddig mobilbild på oss när vi hånglar den första kvällen vi träffades. Men jag kan inte hitta bilden. Jag vet att jag inte visste hur något egentligen gick till, och att jag någon gång under kvällen satt jag på en tvättmaskin och inte ville släppa taget om honom. Han var nog även den första jag delade säng med liksom på riktigt, nykter och flera kvällar i rad ibland.

Tiden som följde var som det är ungefär varje gång man börjar dejta någon. Är han intresserad? Vill han ses igen? Vad sjutton menar han med de här fyra orden i smset han just skickade? Jag minns inte exakt allt, men en dagbok från den tiden avslöjar bland annat hur förtvivlad jag var en kväll när jag skulle hem till honom och han inte hörde av sig på flera timmar. Jag var helt förkrossad, men det var ingenting såklart, han hade bara glömt bort tiden.

Och jag minns när vi låg i soffan i hans lägenhet, lägenheten som var en våning under killen jag crushat på några månader tidigare, och hade the talk. Vi hade setts i två veckor och insåg att han skulle flytta om några veckor. Det var det samtalet som jag egentligen haft alldeles för många gånger nu. Är det verkligen en bra idé att fortsätta träffas? Det bästa vore nog att sluta ses. De diskussionerna som alltid alltid slutar i att man kramas och säger att nej jag vill inte sluta träffa dig och låt oss ta var dag som den kommer. Så det gjorde vi. Och några veckor senare satt jag den där lördagskvällen i en bil med mina två bästa tjejkompisar, åt chips med dipp (ja, i bilen) och grät och grät.

Min bästa Ronja fångade det här ögonblicket och jag tycker bilden är så himla söt.

Veckorna hade varit mer magiska än någonsin, det är så jag skulle beskrivit det om jag varit lika besatt av ordet magiskt då som nu. Som det pirrade när han gick förbi i skolans korridorer, och så jävla snygg han var. Dock var det en tid då han tog studenten och festade mycket. Det var kvällar där han ramlade in hos mig och luktade av alkohol och cigarr. Och det var kvällar när jag festade och en annan natt när jag fick cykla hem sent, sent från honom på hans cykel. Men det var också kvällar som då när vi såg på Life is beautiful, bra filmval av honom, eller när han spelade gitarr och sjöng Lars Winnerbäck för mig. Jag minns att han var helt besatt av popcorn och fotboll, såklart. Han var nog inte min typ, inte egentligen, men just då spelade det inte någon som helst roll.

Och så kom den sista kvällen, där jag satt i bilen och kände hjärtat gå sönder. Dessutom skulle min bästa vän flytta till Australien för ett år. Två människor jag tyckte så mycket om skulle bara lämna mig. Såhär skrev jag i bloggen:

Jag förstår inte, och jag vill inte förstå att det bara är två veckor till skolan slutar. Två veckor. Jag tror jag kommer dö eller något innan dess, för det känns inte som att det kommer hända. Och om jag inte avlider inom två veckor kommer jag gråta floder.

Vi åkte förbi honom med bilen och jag skulle gå in och säga hejdå. Och när jag gick därifrån var tårarna borta för en stund och jag log faktiskt.

Den första kärleken – del 3

I sista delen kan ni läsa om slutet…