Att komma till Indien.

Vart börjar man egentligen?

Det tog cirka 24 timmar för mig att inse att det här, upplevelsen av Indien, kommer bli svårt att återberätta till sin fulla rättvisa. Men jag ska göra mitt bästa och försöka visa er de intryck som nu slåss inne i mitt huvud om att få ta plats samtidigt som de väntar på att bli till någon sorts vardag. Det är svårt att tro det nu, men om några månader kommer allt det som är så konstigt och nytt och annorlunda och tokigt, vara min vardag.

Första kvällen blev lugn. Fick träffa mina roomies och äta indisk middag (se sista bilden), det är “dosa” som är en pannkaksliknanade sak man lindar runt potatisröra. Ja ni hör ju, hur återberättar man ens maten som man knappt förstår själv vad den består av?

Och det här var det lilla rum jag möttes av, som skulle bli mitt. Ser ni sängen? Ser ni hur tunn den är? Den är precis lika hård som den ser ut, men sådant vänjer man sig vid, tänker jag.

Första natten var lite jobbig. Jag somnade vid 22 och vaknade 00. Halvt panikslagen. Hur hamnade jag här? Vad gör jag här? HUR SKA DET HÄR GÅ? Och så grät jag lite. Skrev lite med de vänner och mamma som var online. Så somnade jag tre timmar senare. När jag vaknade på morgonen kändes det okej igen. Nu, ytterligare en dag senare, känner jag att det här kommer bli ett spännande äventyr, jag är nyfiken och kommer nog att trivas!

Men just det var en ny känsla. Alla tidigare gånger jag flyttat (Jönköping, Kanada och Nya Zeeland) har aldrig känts ens lite jobbiga. Och känslan av att komma till Indien var stark, intrycken var fler än någonsin och det är klart att det är mycket för kropp och sinne att ta in och hantera. Och när den jobbiga känslan kom så var allt jag kunde tänka, bit ihop Jennifer, du får känna såhär – men du kommer att fixa det! Så mycket bättre som det känns redan nu, söndagkväll, är jag övertygad om att jag kommer fixa det här (peppar peppar ta i trä).

Utsikten från vår balkong, 16:e våningen.

På bilden nedan ser ni vårt frukost/middags-hak. Exakt lika “local” och enkelt som det ser ut. Riktiga Indien. Och nej, det är inget hotell, men här kan en restaurang heta så i alla fall.

Maten, den äts med händerna. Och den smakar av kryddor och grönsaker. Spännande smaker och det finns mycket gott att välja på. Nudlar är min favorit sen innan så det kommer alltid vara mitt säkra kort!

Det var mest lördagen, under dagen.
Sen så blev det kväll och det var ett äventyr i sig.

Ni får ha lite tålamod, det är jättejättesvårt att återberätta allt. Det finns så mycket jag vill säga och visa och berätta för er. Men vi får ta det pö om pö, okej?