Hur man somnar i ett främmande land.

Det är lite svårt. De nya sängkläderna är liksom vassa mot kroppen. Och myggorna är lite för närgångna så fort man lägger sig till ro. Fläkten i taket snurrar och surrar, men det är mest ett rofyllt ljud. Det stör inte. Utanför hör man ljudet av trafiken, ibland. Och ibland låter det som en ko i klagan, eller något annat som är lite svårt att urskilja.

Det är enkelt att bli lite rädd. Vad gömmer sig i hörnen? Kommer myrorna vilja krypa ned i sängen snart? Och kackerlackorna, när ska de hälsa på hand i hand med ödlorna?

Och så går tankarna över i allt det där andra. Hur ska jag lära mig att korsa gatorna och ta mig till tänkt destination och samtidigt överleva, varje gång? Hur ska jag hantera de människor jag kommer att möta, tänk om de inte vill mig väl? Jobbet, där är jag inte så orolig, jag vet min kompetens och potential och jag får lära mig.

Det är livet runt omkring det är lätt att skrämmas för. Hur lever och överlever man här? Men så tänker jag att jag är precis lika skör vart som helst i världen. Det är egentligen lika knepigt att leva i Sverige, men det har jag ju övat på i många år.

Jag lär mig nog det också. Och tills dess får man vara lite trött för att det inte går att somna på en gång och man tittar på en serie eller en film tills ögonen liksom sluter sig själva. För snart lär man sig, hur man somnar i ett främmande land.

Mvh, acklimatiserar sig sakta men säkert.