• Att komma till Indien.

    Vart börjar man egentligen?

    Det tog cirka 24 timmar för mig att inse att det här, upplevelsen av Indien, kommer bli svårt att återberätta till sin fulla rättvisa. Men jag ska göra mitt bästa och försöka visa er de intryck som nu slåss inne i mitt huvud om att få ta plats samtidigt som de väntar på att bli till någon sorts vardag. Det är svårt att tro det nu, men om några månader kommer allt det som är så konstigt och nytt och annorlunda och tokigt, vara min vardag.

    Första kvällen blev lugn. Fick träffa mina roomies och äta indisk middag (se sista bilden), det är ”dosa” som är en pannkaksliknanade sak man lindar runt potatisröra. Ja ni hör ju, hur återberättar man ens maten som man knappt förstår själv vad den består av?

    20130630-205414.jpg

    Och det här var det lilla rum jag möttes av, som skulle bli mitt. Ser ni sängen? Ser ni hur tunn den är? Den är precis lika hård som den ser ut, men sådant vänjer man sig vid, tänker jag.

    Första natten var lite jobbig. Jag somnade vid 22 och vaknade 00. Halvt panikslagen. Hur hamnade jag här? Vad gör jag här? HUR SKA DET HÄR GÅ? Och så grät jag lite. Skrev lite med de vänner och mamma som var online. Så somnade jag tre timmar senare. När jag vaknade på morgonen kändes det okej igen. Nu, ytterligare en dag senare, känner jag att det här kommer bli ett spännande äventyr, jag är nyfiken och kommer nog att trivas!

    Men just det var en ny känsla. Alla tidigare gånger jag flyttat (Jönköping, Kanada och Nya Zeeland) har aldrig känts ens lite jobbiga. Och känslan av att komma till Indien var stark, intrycken var fler än någonsin och det är klart att det är mycket för kropp och sinne att ta in och hantera. Och när den jobbiga känslan kom så var allt jag kunde tänka, bit ihop Jennifer, du får känna såhär – men du kommer att fixa det! Så mycket bättre som det känns redan nu, söndagkväll, är jag övertygad om att jag kommer fixa det här (peppar peppar ta i trä).

    20130630-205429.jpg

    Utsikten från vår balkong, 16:e våningen.

    På bilden nedan ser ni vårt frukost/middags-hak. Exakt lika ”local” och enkelt som det ser ut. Riktiga Indien. Och nej, det är inget hotell, men här kan en restaurang heta så i alla fall.

    20130630-205437.jpg

    Maten, den äts med händerna. Och den smakar av kryddor och grönsaker. Spännande smaker och det finns mycket gott att välja på. Nudlar är min favorit sen innan så det kommer alltid vara mitt säkra kort!

    20130630-205523.jpg

    Det var mest lördagen, under dagen.
    Sen så blev det kväll och det var ett äventyr i sig.

    Ni får ha lite tålamod, det är jättejättesvårt att återberätta allt. Det finns så mycket jag vill säga och visa och berätta för er. Men vi får ta det pö om pö, okej?

    Följ:
    Jennifer Sandström
    Jennifer Sandström

    En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

    4 Kommentarer

    1. Olivia, lyckligadar @twitter
      30 juni, 2013 / 20:17

      Du får verkligen känna så! Vad fint skrivet, och tänkt! Skönt att lääsa om någon som verkligen hanterar panik, och förstår att det är okej, och normalt att känna den.
      Jag har själv svårt för att inte få än mer panik av den ledsna känslan, första natten borta i ett främmande land.
      Så starkt, så fint!
      Hoppas verkligen att du kommer att skriva en del om intrycken i fortsättningen med! :)

    2. Kristin
      30 juni, 2013 / 22:52

      Oj,du skriver fint som vanligt,man får verkligen uppleva hur du känner.Förstår dock att din mamsing är liiite orolig för dej,är nog lite orolig jag med-samtidigt är jag som alltid avundsjuk på ditt äventyrliga liv .Du kommer fixa det ,och komma hem starkare än nånsin!Glöm nu inte att testa Yoga..när du är som mitt i smeten :-)
      Stor Kram från mej och sju biljarder myggor som surrar runt mitt huvud :-/

      • jennifer
        Författare
        10 juli, 2013 / 19:44

        Åhh gulle du!! Jag ska absolut prova yogan, det är väl yogans hemland after all.. :) Tack för din fina kommentar Kristin. Haha och du, myggorna finns det gott om här också – de är gigantiska! KRAM

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


    Söker du efter något?