I en värld där ingen någonsin är riktigt närvarande
Det spelar ingen roll hur ofta eller hur länge jag lägger bort min telefon. Hur många gånger jag inte plockar upp den ur fickan. För runt omkring mig existerar en hel mänsklighet som inte anser sig vara i behov av någon jävla digital detox.
Jag ser mobilskärmar föreviga ögonblick som kanske skulle blivit bättre ihågkomna med bara ögonen själva, och med känslan i kroppen. Som det där sista åket, när man tagit sig ner för en lång backe ända till dalen med vemodet i bröset, man tittar ut mot siluetten av ett berg, tar ett djupt andetag och genom kroppen rusar tacksamheten. Något foto behövs inte, hundratals har redan tagits, men den där känslan, den går inte att fånga, inte heller att helt beskriva. Den känns inuti. Kanske minns man den, kanske inte. Spelar det någon roll?
Och alla de där smsen vi svarar på. Samtidigt som vi försöker lyssna och prata med någon annan. Någon framför oss. Tummar som far fram över en skärm tillsammans med de korta, snabba blickarna som kollar upp för att försäkra mig om att ”ja, jag är fortfarande här”. Men jag ser att du inte alls är det.
Det är som att gå runt i en värld där ingen någonsin är riktigt närvarande. Man skulle kunna gråta tysta tårar och ingen skulle se det. Eller ångesten som exploderar inombords och faktiskt syns, om du bara la märke till de små detaljerna. Detaljer du missar när du hela tiden är någon annanstans.
Den odelade uppmärksamheten. Det där hundraprocentiga. Det där djupa. Det där äkta. Det som är här och nu och tvingar fram frågor eller tankar som mobilen hela tiden plockar bort från oss.
Allt detta är också orsaken till varför jag har svårt för världen av instagram. Där innehållet alltid kommer först. Eller där man MÅSTE gå in och kolla vad som har hänt. Scrolla scrolla scrolla, gilla, story story story.
Och jaha oj pågår en värld där runt omkring mig?
Jag älskar min iPhone och vad den ger mig. Men de vackraste ögonblicken uppstår alltid utan den. I kontakt med någon sorts verklighet. Människor eller natur. Kanske i kombination. Jag kopplar aldrig upp mig på flygplanens wifi, för att jag är så tacksam över att, om så bara för en liten stund, få befinna mig i ett vakuum. Och ännu bättre blir det – om jag får chans att vara i detta vakuum, tillsammans med dig.
15 svar
Alla är vi olika och vissa ser en grej som en möjlighet medan andra ser det som ett hinder. Vi måste ha förståelse för varandra och se hur vi bäst gör saker tilldammans.
Jag läste nyss en krönika i GP om att räkna till åtta och på då vis skapa förståelse.
Hoppas du hittar dina andrum tillräckligt utan att flyga.
Jag får räkna till åtta och hoppas att hen hunnit instagramma klart då 😉
Med texten vill jag inte antyda att mobiler är ett hinder, utan snarare bara reflektera över hur vi låtar de påverkar vårt umgänge och våra konversationer. Vad som händer med oss och om vi öht tänker på det.
Skrattade högt åt “För runt omkring mig existerar en hel mänsklighet som inte anser sig vara i behov av någon jävla digital detox.” Känner HÖG igenkänning på detta! Jag skrollar ofta mer än jag egentligen vill men är väldigt noga med att lägga undan telefonen när jag umgås med någon. Tycker det är sjukt oartigt att sitta med sin telefon när man umgås med andra. Tror digital detox är väldigt viktigt, märker själv stor skillnad i hur jag mår och hur kreativ och produktiv jag känner mig när jag lägger undan telefonen en hel dag. Vi är nog mer beroende av vad som händer i våra telefoner än vi tror.
Haha <3 Precis som du tänker jag att det är bra att bli påmind ibland, hur livet är utan allt det där. Och försöker också lägga bort mobilen när jag umgås. Men i alla konstellationer funkar det ju inte (om man hänger under en längre tid, reser, eller om man bor med någon så kan ju gränserna för när man ”umgås” bli mer flytande).
Jag försöker lämna telefonen ofta, i Thailand hade jag tex sällan med den, inte ens för att fota med. Men nu har jag börjat lära mig spanska i en app och eh, det har blivit rätt mycket skärmtid på sistone… Har inte fb i telefonen och ig glömmer jag rätt ofta av, brukar kolla det nån gång på kvällen ibland bara. Men spanskan… Har blivit mitt nya mobilberoende, och jag vet inte om det är bara bra eller även lite dåligt?
Haha!! Alltså även om spanskan skulle vara ett beroende som äter upp all din tid så tänker jag att du åtminstone får något riktigt bra på köpet 😅 vilken app använder du?
Duolingo! Streak 50 days idag!
SNYGGT! Vi är många som väntar på att de ska börja med finska också ;)
Haha, ja, det skulle jag nog kunna tänka mig använda själv med faktiskt!
Det som är lite klurigt är att appen är spansk-engelsk. Ibland gör jag lixom fel på det engelska men inte på det spanska och då förlorar jag ju ett liv…
MEN SÅÅ BRA INLÄGG! Gillar starkt. <3 Blir så på något vis obekväm när jag försöker ha ett samtal med någon som samtidigt scrollar eller skriver sms. Tycker att när man umgås ska det vara kvalitet utan mobiler. Visst kan man slänga av en bild / svara snabbt på ett sms (om det verkligen är akut men då ska det gå fort) om man så gärna vill men sedan är det fullt fokus på varandra som gäller. Jag tycker också det visar ett tecken på att "Du är viktigare för mig än allt det som kan hända på min mobil i detta ögonblick. " Nåväl, så bra inlägg oavsett!
Tack gulle! ❤️ Och ja, det är svårt att förklara – för givetvis förstår jag också om man behöver svara på något snabbt, vill lägga upp en bild osv. ☺️
Håller så helt med dig, det är för mycket skärmtid över allt i dagens samhälle, vi måste föreeviga allt, mobilen och kameran är mer våra minnen är själva minnet, vi ser saker i kameran
Ja.. och egentligen tycker jag att skärmtiden i sig inte är något fel. Vi gör ju en hel massa saker genom våra mobiler. Och alla är olika. Men tycker det är problematiskt (eller kanske synd) när det går utöver det sociala.
Det här är så sant och viktigt! Det är skrämmande hur beroendeframkallande telefonen är. Den påverkar liksom inte bara ditt sociala umgänge utan dig själv också. Ibland kommer jag på mig själv med att öppna en app av bara “ren vana” och när jag väl öppnat den inser jag att det här är exakt samma sak som jag såg för fem sekunder sedan. Hur kan man ens glömma så fort?! Knäppt.
Ja vilket klassiskt exempel! 😲