Jennifer sandström

Valtavaara 8 km – sista delen av Björnrundan

I augusti var vi en vecka i Ruka-Kuusamo. Och nu innan det blir vinter tänkte jag att det är på sin plats att berätta om den sista vandringen vi gjorde. (Det är redan vinter här uppe i Gällivare, men schh – berätta inte för någon!)

Vi bodde i en mysig stuga i Ruka och gjorde dagsturer ut till olika vandringsleden, bland annat Lilla Björnrundan och Riisitunturi som jag berättat om innan. Sista dagen bestämde vi oss för att gå den sista delen av Björnrundan (Karhunkierros). Det är en tur som går att gå även som rundslinga direkt från Ruka.

Det är en skön dagstur som känns i benen. Älskar när det känns i benen av alla upp- och nedförsbackar. Och jag skulle absolut rekommendera den! Fin utsikt åt alla håll och bra stigning.

Valtavaara – dagstur på 8 km

* Leden börjar här på Google Maps vid parkeringsplatsen “Konttaisen pysäköintipaikka” och fortsätter in till Rukas centrum. Så du behöver till exempel få skjuts hit. Ett annat alternativ är att gå “Valtavaaran huiputus”, alltså till toppen av berget, från Ruka och tillbaka, den leden börjar här och är 5.7 km lång.

* Att gå som vi gjorde är istället 8 kilometer och är hela den sista biten av Björnrundan / Karhunkierros (vi gick tidigare den Lilla Björnrundan på 12 km). Tog oss drygt 3 timmar med fika- och fotopauser.

* Stigen är lättvandrad men det är ett par tunga stigningar. Vid starten från vägen är det uppåt uppåt, och efter en fikapaus uppe på toppen så går man ner ett tag innan man igen får bestiga ett berg precis innan man är framme i Ruka.

* Härliga vyer med utsikt åt bägge hållen av berget, bra rastplats uppe på toppen eller egentligen strax nedanför (Valtavaaran kota), samt en fin sjö med rastplats närmare Ruka (Valtavaaranlammen laavu).

Ja ungefär där är vi! Pekar lite utanför. Att posera och hålla reda på kartor är inget lätt jobb, till mitt försvar.

Här vid vägen börjar leden. Genast med stigning.

Snabbt blir det vackert! Utsikterna gör alltid uppförsbacken värd det.

Det här är en rutt du inte får missa i Ruka! Som dessutom är bland de lättaste att ta sig till, bjuder på mest stigning och vackra vyer.

Här får du visserligen inga strömmande forsar och vilda vattenfall som längs med Pieni Karhunkierros. Men en garanterat bra dagstur!

Valtavaara-toppen är den sista toppen du bestiger om du vandrar längs med hela den 80 km långa Björnrundan. Ja förutom att du slutligen vandrar uppför Ruka-berget där leden har sitt mål.

Men att bestiga Valtavaara är också den perfekta dagsturen. Du kan gå den som en loop och börja och sluta på samma ställe. Eller om du har någon som kan köra dig kan du ta en tur från en plats till en annan, som vi gör. Det är även det senare som alltså är sista sträckan på Björnrundan.

Vissa partier är lite steniga och backiga, men då finns det stöd att få med hjälp av sånna här rep.

Äntligen ser vi toppen av Valtavaara!

Gillar den här turen väldigt mycket och den känns mer ”vild” än Pieni Karhunkierros (= man har inte byggt trappor så fort det går lite uppför). Dessutom verkar den inte vara lika poppis heller, vilket ju är skönt.

De 8 kilometrarna känns som sagt härligt i benen. Samtidigt är det inte bara uppför och sen bara nedför, utan en ganska bra mix av lite upp upp och lite ner ner som blandades. Snällt för kroppen.

De olika alternativen från toppen, direkt till Ruka 4.7 km, slingan som går till toppen och tillbaka 3.2 km och så en kort bit nerför berget där en rastplats finns.

Vi gick dit, till Valtavaaran kota, den lilla kåtan där vi stannade och åt vår lunch.

Rätt utrustning är a och o. Jag vandrar alltid med kängor hellre än sneakers. Det här var också första resan jag testade min nya kameraväska – som fick helt klart godkänt. Bältet vid midjan avlastar bra och ryggsäcken fungerar fint för dagsturer där kameran ska få följa med. Ett viktigt tips är förstås att du testar vandringsutrustningen under en kortare tur innan du ger dig ut på något längre äventyr.

Andra hade korv med, vi hade mackor.

Och så fortsatte turen.

Här är i och för sig några trappor. Men lite mer naturnära sådana skulle jag vilja påstå. Ganska charmiga.

Börjar man gå ner en bit längs med den orangea leden (Karhunkierros) från toppen och mot Ruka så kommer man till Valtavaara lampi, en sjö med eldstad utomhus och litet vindskydd. Det ligger så vackert precis vid vattnet. Och är alltså också en bra rastplats.

Stilla och fint just idag.

Men titta! Där är ju Ruka-berget med sina skidbackar. Och förvarad snö som gömmer sig under stora vita täcken. Nästan framme!

Valtavaara är ingen nationalpark men ett naturskyddsområde.

Skidliftar! Och en sista seg stigning innan vi äntligen är framme.

Här finns informationsskyltar om nationalparken som Björnrundan går in i senare. Eftersom du också kan börja leden här.

Och så här ser starten ut! Just vid “Ruka-by”.

Som ser ut som en ganska typiskt vinterskidort. Visst?

Vi fortsatte den sista biten hem till vår stuga också. Sen var vi väldigt nöjda.

Konceptet att bo på en plats och åka iväg på olika dagsturer är förövrigt något jag är förtjust i och också vill rekommendera. Du måste inte göra det så svårt för dig själv. Glöm stora, tunga ryggsäckar och fuktiga, klaustrofobiska tält. Yay för mysiga stugor och sköna små vandringar!

▷ Tips, missa inte heller den här vandringen när du är i Ruka: Riisitunturi nationalpark – en dagstur

FÖLJ:

4 svar

  1. Kul att du gick björnrundan, är i Kuusamo varje år eftersom vi har stugor där, men har alltid velat gå björnrundan men aldrig haft den tiden! Men man saknar naturen och tystnaden som finns där upp, jämfört med hemma i Stockholm!

    1. Ja en bit av Björnrundan i alla fall! :) Och ja, visst är det härligt att lämna huvudstaden och åka norrut. Helt med dig där.

      Tack för dina kommentarer Oscar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.