Vägen tillbaka.

Uuuuuh. Alltid lika tungt när man haft ett längre uppehåll. Ni kanske kan gissa vad jag syftar på? Den här vägen tillbaka till träningen. Det var riktigt längesen nu som jag sprang regelbundet. Prioriteringar, för all del, men också livet som kommit emellan. Efter en tandoperation kan man till exempel inte springa. Utan framtänder gick det dock helt bra kan jag meddela efter gårdagens springtur. Hehe. Men var tungt som sjutton. Egentligen mest för att varenda kroppsdel tycktes värka? Knäna framför allt… Blev så himla grumpy. Oh well, nästa blir lättare och så nästa ännu lättare och så vidare.

Det hade kunnat vara en extremt fin springtur. Lite krispig luft. Och så havet.

   

Och visst stannade hjärtat lite grann, det gör det alltid när jag får se på och liksom känna havet. Tänkte varför promenerar jag inte ner hit varje kväll.

FÖLJ:

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.