Jag tror ibland att vi tar livet lite för seriöst, att vi tror allting är ett blodigt allvar och vi glömmer bort att leva lite grann, lite mer. Stannar du någonsin upp och bara njuter av stunden och uppskattar vad du har? Ligger du kvar i sängen en söndagsmorgon om du känner för det? Kastar du dig in i ett äventyr som kan bära eller brista? Vågar du ta chanserna som kan leda till det du alltid drömt om?
Jag rycker på axlarna åt mycket, situationer där andra stressar upp sig. Jag tycker inte toppbetyg är särskilt viktigt och jag har egentligen aldrig varit en tävlingsmänniska. Jag måste inte vara bäst. Vilket är lite konstigt, för jag gillar att prestera och jag älskar utmaningar. Men det ena utesluter kanske inte nödvändigtvis det andra. Jag ser mig själv som ambitiös och engagerad, men jag är samtidigt väldigt lugn och nästan bekväm som person. Ingenting av det här kanske låter logiskt för er och det var bara ett sidospår.
Hur som helst.
Det må vara enkelt för någon som inte mött särskilt tuffa motgångar, i jämförelse med vad andra gått igenom, att predika om detta. Men någonstans måste vi inse, vad är det vi har att förlora? Vad är det allting handlar om? Ta vad du har och gör det bästa av det. Sorg och smärta i all ära, det dyker upp ibland, men jag tror jorden hade högre tankar om oss den dagen den skapades. Hade verkligen soluppgångar som solnedgångar, havets vågor och skogarnas träd – varit så vackra annars?
“Remembering that you are going to die
is the best way I know to avoid the trap of thinking
you have something to lose,” – Steve Jobs
2 svar
Vackert formulerat och tankeprovocerande frågor. Det är alltid en fröjd att läsa vad du skrivit. :-)
Fin text, du är duktig på att skriva. Håller med och önskar att jag alltid kunde leva med det i baktankarna istället för att oroa mig.