Hur vågar man sluta sminka sig och gå osminkad?

Det var i april 2013 som jag blev tvungen att ta en paus och gå osminkad, trots hemsk hy och trots att jag var van att egentligen aldrig gå utanför dörren utan åtminstone concealer. I det inlägget som länkas i förra meningen kan ni också se hur hemsk min hy faktiskt var och som jag skrev tyckte jag: Att gå utan smink alltså, vilken mardröm. Och sanningen är, jag hade aldrig tagit steget att ”sluta sminka mig” om det inte vore för att jag 1. hade så infekterad hy att läkaren skrev ut antibiotika åt mig och 2. läkaren också beordrade mig om att låta huden vila från smink någon vecka tills den blivit bra igen. Det tog tre veckor och sedan var min hy såhär vacker utan smink – fast faktiskt redan efter en vecka var hyn så gott som bra igen.

våga sluta sminka sig

På den tiden, 2011, då mina ögonbryn gick omkring med mig istället för tvärtom. Då morgonrutinen att måla dem var väldigt viktig och även håret färgades titt som tätt.

Det var så allting började alltså, det var min anledning till varför jag slutade sminka mig, för att min hy var en katastrof! Och varför jag än idag, två år senare, fortfarande går mestadels osminkad? Jag insåg att det är väldigt skönt att inte sminka sig, som den bekväma person jag är ibland. Samt att det är överflödigt, många gånger tidskrävande och alltid dyrt. Skönhetshetsen får mig att rysa av obehag och att på något plan inte bidra till den känns som en bra grej helt enkelt! Dessutom är det fortfarande så många som klickar in sig på det här inlägget: ett år utan smink och på inlägget där jag visar hur mycket smink jag brukade ha – att det känns väldigt peppande att fortsätta inspirera till detta!

sluta sminka sig

Så därför vill jag nu svara på Josefins fråga:

Har du några tips över hur man vågar sluta med smink och ändå våga visa sig utomhus och bland folk?

Såhär löd hela frågan: Hej! Vilken härlig och inspirerande blogg du har, riktigt rolig att läsa!
Blev dock väldigt berörd av inläggen om ditt beslut om att sluta sminka dig. Har själv tänkt tanken många gånger, men aldrig riktigt vågat sluta med de nedrans kosmetikprodukterna. Jag har just nu en väldig dålig och känslig hy, med mycket röda partier och knottror som tär på mitt psyke. Har du några tips över hur man vågar sluta med smink och ändå våga visa sig utomhus och bland folk? Har du någon speciell hudvårdsrutin, alltså använder du några ansiktsprodukter eller bara tvättar du med vatten?

Så vågar du sluta sminka dig – mina tips

Mitt tips är nog egentligen det jag sa till mig själv för två år sedan:

Det kan nog vara nyttigt för alla att få ta del av ett osminkat ansikte. Framför allt nyttigt för mig själv. Det står på min lista: att sluta bry mig om vad alla andra tycker och tänker.

Jag rannsakar ofta mig själv och jag har i många år bekymrat mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Det är skönt att bli äldre och blir mer trygg i sig själv. Kanske kommer det inte bara med åldern utan också tack vare att man faktiskt övar på det?

Vad är det värsta som kan hända om du skulle gå osminkad en dag? Har du provat? Ja, folk kanske ger dig en kommentar, frågar, undrar – vad har du gjort i ansiktet? Eller den klassiska du ser lite trött ut. Fuck it.

Och fuck it att man ska vara så vacker och sträva mot någon sorts perfekthet jämt. En frisyr som ligger bra, ett smink som framhäver ens bästa jag, en outfit där varenda lilla detalj matchar med varandra i enlighet med just din stil. Jag vet att det är klyschigt, jag vet att jag också älskar att vara fin – men jag vet också att man inte behöver vara sådan tjugofyra timmar om dygnet trehundrasextiofem dagar om året.

Funderar du på eller önskar du att du vågade gå osminkad? Bara gör det då! Prova en dag, bara bestäm dig för det – se det som en utmaning och bestäm dig för att strunta fullständigt i vad människorna du möter ska tänka om dig!

naturlig och osminkad

Såhär ser jag alltså ut idag, mitt alldeles naturliga jag! Tycka vad man tycka vill om det, men jag tycker det är väldigt skönt…. :) 

Som svar på Josefins fråga om hudvårdsprodukter och hudvårdsrutiner så använder jag lite olika och märker inte någon egentlig skillnad på vilka produkter jag använder. Men tvättar morgon/kväll med en ansiktsrengöring och smörjer in med en ansiktskräm efteråt, inte mer än så.


Läs mer om smink och att vara osminkad

Coolt att inte sminka sig?

Vi pratade ju om det här med att jag varit ett år utan smink… Och oj vilken sjuk respons! Hade jag inte väntat mig. Många fina ord och intressanta diskussioner. Tex borde det inte vara ”coolt” att våga gå utan smink, utan mer ”normalt” – men normen är sådan. Vad tror ni procentsatsen är som sminkar sig bland kvinnor, 90%? Och i vilken ålder börjar unga tjejer numera? Ryser typ av att tänka på det. Samtidigt får man inte glömma att det ÄR ett intresse för många som tycker är det är kul – problemet är väl snarare när det blir ett tvång att leva bakom en mask och perfekt yta. Som med så mycket annat i livet av filter och glorifieringar.

Det fanns inte bara en tid då jag sminkade mig, utan också en tid då jag la ner mer tid än vad som kan vara hälsosamt på att måla mina ögonbryn. Och det fanns väldigt starka och delade åsikter kring hur jag sminkade mig. Folk stannade upp och sa ”gud vad fint du sminkar dig” och lät onekligen imponerade. Medan andra sa ”dina ögonbryn ser ut som gubbarnas i wii” (Simon 7 år). Min bror var aktivt protesterande emot dem och hans kompis brukade fråga honom ”din syster, har hon slutat hålla på med ögonbrynen sådär ännu?”.

Och jag vet inte, någonstans tog latheten och förnuftet över och jag la av, stegvis tror jag. Tur det, kan jag tycka idag. För jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. För var dag som går så inser jag att det är naturligt som is the shit och jag skulle faktiskt inte vilja vara ett par vandrade ögonbryn, igen. Som sagt, numera (om än tillfälligt, man vet ju aldrig hur jag resonerar om ytterligare ett år) sminkar jag ju mig inte alls dagligen.

Märk väl på dessa bilder, det var tiden innan jag började le med tänderna på bild. Hur jag började det helt plötsligt är en annan story (en australiensk kille som sa det till mig en gång och jag bara tog hans råd rakt av), men idag ser man nästan inga bilder på mig med tandlöst leende! Jag tycker det är absolut finast när någon ler med tänderna. Och hallå, ser jag inte bara väldigt stel och fejk ut på dessa bilder?

Smink i all ära, det kan vara lite fint och så, det är upp till var och en. Men det här är jag…

Ett annat problem som diskuterades när mitt inlägg på Facebook nådde över sjuttio(!) likes var det här med att folk tar sig friheten att KOMMENTERA ens UTSEENDE. En tjej med röda fläckar fick ofta äcklande kommentarer och en annan som kommenterade här att hon blivit retade för sin hy… Inte konstigt att folk kliver in bakom den beskyddande masken. Jag hoppas dock man kan jobba på att vara stark i sig själv, acceptera vem man är och hur man ser ut och sedan försöka tackla de svidande kommentarerna på ett bra sätt.

Mycket intressant ämne. Och hörni, tack för era goa ord allihopa! ❤️ Även om jag struntar i om jag skulle vara vackrare med eller utan smink – för mig är det mest en bekvämlighetsfråga.

Ett år utan smink.

Ett år utan smink. Vem hade kunnat tro det? Vem hade kunnat tro att den här donnan skulle inse hur icke-nödvändigt och fantastiskt skönt det är att inte sminka sig över huvud taget? Men hur vågar man gå osminkad och vad ska man göra om man får hemsk hy av smink och måste vara utan smink?

våga gå osminkad

Insåg i helgen att det är exakt ett år sedan jag la ner sminkpenslarna och slutade sminka mig dagligen. Det var inte ett helt självständigt beslut utan snarare en order av läkaren som tittade på min infekterade hy, skrev ut antibiotika till mig och sa ”låt din hud vila, unga kvinnor som dig behöver inte dölja sin hy”.

Trots att jag såg hemsk ut (som om jag hade varit någon form av catfight) så kontrollerade jag mig själv och kletade inte på smink igen för att försöka gömma såren. Bilden visar också att jag emellanåt kände mig helt jäkla uppgiven över denna hy (varför jag fotar mig själv med tårfyllda ögon är en bra fråga, men jag antar att det är ett sätt att minnas). Min hy var såhär till och från under en väldigt lång tid och ju mer jag pillade på allting desto värre blev det – väldigt jobbigt och det var som en ond cirkel.

hemsk hy utan smink

Dock när jag väl lät huden vila från smink läkte det väldigt snabbt, såhär såg det ut efter en vecka. Sen råkade det bli tre veckor utan smink och plötsligt har ett helt år passerat och jag tycker fortfarande det är nice att inte behöva göra den där dagliga rutinen av att sminka sig… När jag kom till München sminkade jag mig lite i början men tog bara någon vecka innan jag slutade helt igen. Tiden man sparar på morgonen är liksom guldvärd.

Så vågar du gå osminkad – läs tipsen! ←

Hittade ett inlägg jag sparat som utkast med ännu fler bilder där jag är råsminkad. Jag tycker det är sjukt kul att se vilka faser man passerat genom åren…

/Jennifer, stolt och tacksam över detta faktum

Osymmetrisk.

Det fanns en tid då jag inte brukade gilla det. Då jag såg mig själv i spegeln och önskade att mitt ena ögonbryn inte skulle hänga ner mer än det andra. Eller att de små hålen som hjälper mig att andas skulle vara av samma storlek. För ser ni? Det är inte symmetriskt. Och jag kunde bekymra mig över det där under mina ögon som inte var helt slätt. Varje morgon sminkade jag över de ojämnheter i huden som kunde täckas, gömmas. Och på foton gjorde jag mitt bästa i ett försök att dölja det som inte var så som jag önskade.

20130620-235450.jpg
Men nu så möter jag min spegelbild och tänker, det här är jag. På alla sätt och vis så är det jag. Det osymmetriska är vackert och skiftningar i huden gör oss levande. Jag har sminkat mig tre gånger de sju senaste veckorna och jag trivs bra med mitt naturliga jag. Läppstift använder jag, för att jag vill. Men jag uppskattar det som finns där och är precis som det är. Och min riktiga hårfärg som har fått ge sig till känna sen en tid tillbaka, den gillar jag också.

Jag ser tillbaka på gamla foton. Hårt markerade ögonbryn. En jämn men onaturlig hudton. Riktigt mörkt hår. En ögonpenna som dolde mina ögon. Timmar framför spegeln. Och jag ser inte mig. Nu ser jag mig, det här är jag.

Ett liv utan smink.

Hur har det egentligen gått med hyn för fröken Sandström? (Apropå det här inlägget.) Jo det kan jag tala om för er, det har gått väldigt bra. Såren försvann ganska snabbt och plötsligt var min hy vackrare än någonsin. Nåja, man kan fortfarande ana skuggor från vad som där funnits, men det gör mig ingenting, det försvinner nog också snart.

Dessutom har jag varit sminkfri i tre veckor!! Förutom i lördags då jag faktiskt firade med lite rouge, mascara och lätt målade ögonbryn – var inte jättespännande. Och det känns helt fantastiskt skönt! Har lyckats få lite färg från solen också så smink känns egentligen mest överflödigt. Så fruktansvärt skönt att spara 15 minuter på morgonen och inte måsta tvätta ansiktet på kvällen (trots att jag försöker göra det ändå pga det ska vara bra osv).

Vad som också underlättar med ett osminkat ansikte, är att cykla i regn! Något jag fått göra nu två dagar i rad. (Se bild.)

20130521-123144.jpg

Var till hudkliniken på Ryhov idag. Där inte bara en men TVÅ läkarstudenter tillsammans med en doktor skulle undersöka mig. Jag började skratta när alla i en synkroniserad rörelse lutade huvudena åt höger för att studera min hy. Läkarstudent nummer 2, i form av en man, råkade dessutom vara något ganska härligt att lägga ögonen på. Hur som helst var den ju nästintill felfri min hy så det fanns egentligen inte så mycket vi kunde göra. Läkaren tyckte jag skulle skippa all för täckande smink med orden ”unga kvinnor i din ålder behöver sällan dölja sin hy” och jag tänkte, vad fan ska jag göra av min nya, oanvända 289 kronors cover all mix från Make Up store?

Läs mer: 

Hur vågar man sluta sminka sig och gå osminkad?

När jag hade varit ett år utan smink.

Varför jag slutade sminka mig.