2018, 2019, 2020. Det var alla midsommarhelger då vi tog båten ut till den drömmigaste av den finlänska skärgårdens alla öar. Midsomrarna på Brännskär. Helt enligt traditionerna till slut, till och med trots det rådande läget förra sommaren. En helg
Redan under torsdagkväll nådde vi Kirjais hamn och en motorbåt tog oss med alla vår saker ut i skärgården till Brännskär. Så möts vi igen. Precis som de tidigare två åren. Förut var jag av tron att den bästa midsommaren
Det är kallt och lite regnigt och lunchen äts inomhus. Mitt i natten grillas det och dansen förflyttas från klipporna in i det lilla huset vid bryggan. Nästa dag är det varmare, väder man kan äta utomhus i. Det promeneras
Hur blev den då, den där finska midsommaren jag såg så fram emot? Alltså såhär, jag hade föreställt mig finlandssvenska seglare i vita eller blåa skjortor och blommiga klänningar ute på den här ön, Brännskär. Dansandes på en brygga. Skålandes i
Ute på en ö i Åbos skärgård. En midsommarhelg med vänner och nya vänner. Lite vind, lite sol, bra mat och spontana slash lugna dagar. Ligger just nu i en soffa här på segelbåten och funderar på hur fint detta
Det har jag faktiskt ingen om. Jag har nämligen inte firat en enda midsommar i Finland. Första midsommaren jag och Mumin hängde ihop så var i Tyskland och firade faktiskt tillsammans med ett gäng svenskar i en park i München.
Min midsommarafton började i Örgryte hemma hos mamma och slutade på Hisingen tillsammans med Sofia. Den innehöll ungefär allt en perfekt midsommar-afton bör innehålla (inkluderat en springtur innan lunchen som inte serverades förrän klockan fyra) och såg ut ungefär såhär:
Det är bland den vackraste tiden på året såhär i Norden. Sommaren har liksom väckt allting till liv men vi har det bästa av den fortfarande framför oss. Allting är grönt, doftar gott, fåglarna kvittrar och himlen blir sådär rosa
Det finns inget utdrag eftersom detta är ett skyddat inlägg.
