Så var den finska midsommaren

Hur blev den då, den där finska midsommaren jag såg så fram emot?

Alltså såhär, jag hade föreställt mig finlandssvenska seglare i vita eller blåa skjortor och blommiga klänningar ute på den här ön, Brännskär. Dansandes på en brygga. Skålandes i bubbel. Vita leenden och glädjetjutande barn. Kanske skulle där också finnas en finsk midsommareld. Men någon eld fanns det inte.

Några vita skjortor eller blommiga klänningar såg jag inte heller skymten av, och den där idyllen som målats upp i mina tankar var antagligen som bortblåst på grund av det busiga övädret. Och nästa gång ska jag vara ännu mer förbered med underställ, ylletröja och stövlar.

Men, det var hur mysigt som helst ändå och vi ska faktiskt börja från början.

I fredags berättade jag att vi var påväg och hoppades att vi skulle hinna med färjan. Att hinna till den enda färjan som skulle gå ut till Brännskär var inte några problem. Det som däremot var ett problem var att en maskinist fattades, och därför kunde inte färjan avgå som planerat. Där satt vi, eller vi stod faktiskt upp för båten var redan så full av midsommarfirande öbesökare som alla hade så mycket packning med sig att man kunde tro att det var små flyttlass, och tänkte jahapp, vad gör man med en extra timma som plötsligt landar framför en?

Så vad gjorde vi? Jag passade på att fota massor. Vi fick chans att lära känna det andra paret som vi skulle fira midsommar med men nu träffade för första gången lite närmare. Vi blev bjudna på gifflar. Och så tillsist plockade en äldre man fram sin gitarr. Han sjöng och spelade finska och svenska låtar om vartannat och några svenska med finsk översättning. Bland annat Trubbel och Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind kände jag igen. Oss gick det ingen nöd på.

Någon var skicklig på att fotobomba, men lyckades bara ett par gånger under helgen allt som allt. Hehe.

Två timmar passerade och om färjan skulle gå visste ingen. Så istället fick vi lift med Simon som bor på Brännskär och den lilla båten som körde nybakat in till den stora ön varje morgon. Vi packade ombord allt vårt bagage och brummade iväg över vågorna, tillsammans med jordgubbarna.

Och så äntligen, efter äventyret, nådde vi tillsist ön!

Hello Brännskär.

Den vita båten som tog oss ut hit..

Sedan följde en sen midsommarlunch bestående av sill och varmrökt lax. Och så lite nubbe. Drack nog bara någon milliliter. Vi satte inne i segelbåten och åt eftersom vädret var lite ruggigt. Men vad gjorde väl lite avsaknad av sol och värme? Ingenting. Det var så trevligt ändå.

Tanja fixade förrätt. “Öknappar” som de typ heter på finska, och gravad lax.

När vi väl satt ute på båten fick vi ta på våra varmaste kläder.

Här röktes laxen.

I Finland har man ofta midsommareldar, men här i sann svensk (och finlandssvensk vad det ryktas) midsommaranda restes en midsommarstång. Och så drogs de gamla klassikerna med en dans runt den (eller bredvid pga klipporna som försvårade dansvägen runt själva stången). Några hade också björkkransar på huvudet.

Den fina finska spetshunden som ylade som en varg.

Ser ni snörena som killarna drar i? Vet inte om det är en vanlig lösning men kändes som en smart teknik för att dra upp stången som ligger på tvären med ringarna på. Kändes annars typiskt för ett ingenjörsland som Finland :)))

Vid 18 var det dags för tjejerna att inta bastun. Innan det senare skulle bli männens tur. En midsommarbastu är givetvis en självklarhet i det här landet. Jag svimmade dock nästan. Klarar inte så mycket värme och hade inte druckit så mycket vatten under den långa dagen (inte så mycket alkohol heller egentligen…) Haha, hur klen svensk är inte jag?

Efter bastun var ingen hungrig så middagen ordnade vi inte förrän vid 22-tiden. Samtidigt som festen drog igång. Dagen var liksom så spontan och härlig. Vi fastnade i långa konversationer och skratt och när middagen skulle grillas anslöt vi oss alla till en helt nybildad sekt: the halloumni people. Inte halloumi, nej, halloumni.

Fläskfilé, padrons och halloumni.

Och middagen åt vi faktiskt utomhus, men som ni ser, var vi ganska påklädda med mössor och allt.

Solen gick ner i en ganska vacker solnedgång i alla fall och kvar lämnades månskenet.

Midsommarfirandet på Brännskär visade sig vara betydligt mer finskt och inte så finlandssvenskt som jag skulle ha trott. De flesta segelbåtsbesökarns verkade nämligen prata finska.

Sen på kvällen drog festen igång. Ganska rejält. Jag var lite trött där efter 23 eftersom vi vaknat 05.45 samma morgon. Ett coverband spelade. De hade fått hoppa in i sista minuten och var faktiskt bra. Majoriteten stod uppe på dansgolvet framför bandet i det tjusiga skjulet och snabbt var rummet varmt och ingen frös nog längre.

Det var den midsommaraftonen. Och hela helgen blev så fin. I fantastiskt sällskap. Mobilen låg orörd (fördelen med knackig mottagning) och jag njöt av varje stund. Så mysigt att sova på en båt också.

Tack Tanja och Nicke för finaste midsommarhelgen. Och tack även till de nya vännerna som vi fick lära känna här.