Det blev fredagskväll och jag begav mig till Helsingfors motsvarighet till Stockholms Söder: Kallio (Berghäll). Jag och ett gäng svenskar möttes upp på en bar och det var jättekul att få träffa andra svenskar som bor i Helsingfors. Vi har nämligen en Facebook-grupp för detta ändamål som heter just Svenskar i Helsingfors, men den enda jag tidigare hunnit träffa från gänget är Lina, så det var på tiden!
Vi pratade om språk, dialekter, ålder (jag är alltid yngst – undrar när det kommer vända…?), Gällivare och så lite basics om vad vi gör här och så. Skön känsla ändå att connecta med någon som mer eller mindre befinner sig i lite samma situation.
Så blev det lördagsmorgon och vi åkte in ganska tidigt till stan för att bruncha – mer om det i senare inlägg. Mysigt och fint och så vidare var det i alla fall!
Sen vandrade jag och Mumin genom Helsingfors gator, in och ut i typ alla spännande design- och inredningsbutiker som vi kunde hitta. Punavuori (Rödberga) är ett bra område för detta!
Vi hittade vad vi letade efter och jag hittade lite mer än så också. Det visade sig att en viss avdelning på Stockmann hade rea… och jag kunde inte låta bli att fynda tre klänningar och två toppar. I och med tankarna om en kapselgarderob så rensade jag genast ut lite gammalt när jag fyllde på med det nya. Problemet jag har är att de kläder som jag gillar och som passar mig ofta är från de kedjorna som är mer slit-och-släng, deras kvalité håller ju sällan mer än ett år… What to do?
Sen ikväll har vi hängt i soffan och sett på fotboll, så som det börs i dessa EM-tider.
5 svar
Brukar också ofta vara yngst på saker. De senaste somrarna har jag tex åkt på sommarkurser i Norden och har hittills aldrig haft en kursare som har varit yngre eller ens lika gammal som jag (är 21 nu). Det säger ju lite om vad jag väljer att göra och plugga, men det är ändå rätt skönt att känna att man är ung jämfört med resten. ;)
Jo, lite skönt kan det vara – man känner liksom “ingen stress”. Haha
Det där med att vara yngst slutar aldrig. Jag är fortfarande oftast yngst, även om man inte tänker på det så “avancerar” man ju i livet och det är svårt att komma ikapp.
Dock kan jag nu tycka att det är jobbigt att vara yngst, jag vill ha lite mer credd och respekt speciellt på jobbet och där ligger det mig i fatet att vara yngst.
Du har en poäng! Och jag förstår exakt vad du menar med credd och respekt – sånt är svårt att komma undan…