Söndagstankar.

“Det gör inte mindre ont att få naglarna utdragna
med tång bara för att han i rummet bredvid
får foten avsågad med rostig bågfil.”

Det är ett ordspråk som jag fullkomligt älskar. Samtidigt som det emellanåt kan vara bra att påminna sig själv om att man kanske, relativt, har det väldigt bra?

Det är lätt att fastna i en ond cirkel kring sina små bekymmer, att man ständigt grubblar över något. Ständigt oroar sig över något. Ständigt klagar. Alltid finns det något som inte är fulländat. Har jag pengar på banken så skiner inte solen som jag vill och min förkylning känns som jordens undergång trots att jag i övrigt är fullt frisk med en fungerande kropp.

Ibland kan jag tycka att mitt liv är väldigt enkelt och smärtfritt. Om jag vill kan jag plocka fram stunder som varit jobbiga, men i det stora hela så är livet fantastiskt underbart och det borde man passa på att njuta av. Ta vara på lyckan här och nu och inte bekymra sig över framtidens bekymmer och sorger.

För livet är livet och är det bra så varför inte njuta?