Söndagar i Kochi.

Man vaknar när man vaknar och ibland om det är tidigt så somnar man om när man vaknat och vaknar igen lite senare. Då tar man oftast någon i handen, förslagsvis någon av sina roomies, och går till Gokul för en klassisk indisk frukost. Uppma eller masala dosa, hur mycket den nu säger er? De är i alla fall mina favoriter, + pori, men pori känns ganska onyttigt. Dock innehåller alla tre rätterna mycket olja och kolhydrater, oh well, helgfrukost är vad det är.

Efter frukosten som hann gå över i en tidig lunch sitter man och funderar lite hur man ska tillbringa dagen. Och idag slutade med att jag beslutsamt la mig på balkongen i jakten på att bli av med min spökliknande färg. 30 minuter tog det och sen var jag nästan bränd, baaabree (det är oops på hindi, mycket användbart).

Hello little miss Rosiga Kinder.

Plötsligt var det eftermiddag och jag slog mig ner på ett cafe med min MacBook och skrev litegrann. Drack en pina colada (utan alkohol såklart) och tänkte på min och Fredrikas äventyr på Kuba där man skulle kunna säga att det är deras nationaldryck!

Och nu är klockan kväll, jag har precis sovit en halvtimma (ja det blev lite sent igår då min lugna kväll helt otippat slutade på nattklubben Dream…) och väntar nu att någon ska följa med mig för någon typ av middag.