Sommaren – inte bara ett bottenlöst mörker

Det är klart att inte hela sommaren känts som ett bottenlöst mörker. Jag bläddrar igenom alla de bilder jag tagit under de där veckorna som var min semester från blogg, sociala medier och det mesta jobbet.

Och juli månad är pyntad av väldigt fina stunder. Faktiskt.

Sommarens chips: linschips. Här tillsammans med Las chicas del cable, otroligt dramatisk och typiskt spansk serie på Netflix.

Min mamma brukar förklara för sina väninnor som ibland läser min blogg, att skribenter ibland är lite dramatiska. Och det är egentligen sant för alla bloggare, instagrammare och youtubare. Eller generellt folk som alltid har något “spännande” att berätta.

De besitter en förmåga att beskriva och kanske också ibland förstärka lite det där som känns. Drama queens if you like, eller helt enkelt skickliga storytellers. Något som en vanlig dödlig rykt på axlarna åt, kan en äkta berättare förvandla till de mest berörande av historier och upplevelser. Många på internet tenderar också att fånga upp minsta lilla känsla, för att ha något att komma med. Särskilt de negativa känslorna, eftersom det trendat som aldrig förr det senaste året. Att vara äkta. Visa sig sårbar. Inte bara all holly and jolly.

Och förresten, ingen som tycker “å ena sidan å andra sidan” gör sig någonsin ett namn.

Sommarens tröja. Trots lite varm. 100% merinoull, Made in Finland.

Så vad bestod då den här sommarens semesterveckor av? Frågar hon sig själv samtidigt som hon sitter i en tidlöst charmig timmerstuga i norra Finland. Inte riktigt i Lappland, men nästan. Semesterveckorna fortsätter nämligen, om än i sällskap av lite jobb. Med betoning på lite.

Den största bragden måste ändå ha varit min delade vinst i Trivial Pursuit. Detta trots att jag svarade U2 istället för Tupac (förvirringen kommer förstås från att rapparen ibland även skrivs som 2Pac, till mitt försvar alltså). Jag har en stark tro om att jag är helt värdelös på frågespel av denna sort, men det är kanske en föreställning att göra sig av med?

I övrigt är sommarens, och årets spel: carcassonne. Som vi spelat en hel del med de här två, Kugge och Markus. Och bland annat när vi besökte dem under ett par dagar i Tavastehus.

Stugan hade fått tillökning. Ett utekök!

Det bjöds på vackert grillad lax.

Mycket goda hamburgare på nöt och lamm med grekiskt inslag av fetaost och mynta.

Och till lunch en soppa som inte fångades på bild. Gillar mina matlagningsintresserade vänner lite extra mycket.

En eftermiddag promenerade jag (som så många andra eftermiddagar) och lyssnade på Alex o Sigges podd. Eftersom det är det enda min ångest klarar av, på ett sätt som inte går att förklara. Vad det fick mig att känna? Att jag aldrig någonsin vill besöka Gotland under sommaren (avsnitt: 427. Sommargästerna).

Min bror har producerat bra clickbaits (och well ja, texter) som vanligt under sitt sommarvick på SvD. Där rubriken “Svensk coronadebatt har allt utom demonsex” antagligen tar hem priset.

Skönast av allt (förutom sommarens alla bad och tupplurar!) är att jag missat cirka alla sociala medier-fenomen, happenings, trender och annat på internet. Tänk att det finns en värld utanför allt det där? Att det till och med finns de som lever utan instagramkonton?

Det uppfriskande sjödoppet, till skillnad från det i havet.

Kugge! Vi försökte oss dessutom på att yoga på bryggan. Men efter att ha blivit anfallna av yoga-sugna änder gav vi upp och förflyttade oss till gräsmattan.

Något annat jag lärde mig denna sommar var om Ingermansland och att det inte är detsamma som Ingenmansland. Tack vare filmen Goodbye Soviet Union. Hoppas det kommer upp som en fråga i ett framtida Trivial Pursuit-spel.

Och hjärnan har alltså inte fått vila helt och hållet (det är kanske inte heller meningen med semester? Bara vila från rätt sorts saker!) La också detta tusenbitars pussel på två veckor (är inget pusselproffs precis). Fick låna det och eftersom det tog upp hela köksbordet kände vi lite press på att bli av med det till slut.

Sommarens café har varit Relove. Var så skeptisk till det i Tölö först pga. kombinerat med en secondhand-butik, lite stökigt och hypat. Men upptäckte att caféet fortsätter en bit in och det + deras all day breakfast och goda fika gör det till en favorit.

Tog med Jasmin hit och bjöd på födelsedagsfrukost.

Jag och Kugge kom hit en andra gång som en repris efter vårt andra besök på simstadion.

Denna snickersaktiga kakan och chokladjordgubbssmoothien var p e r f e k t.

Och augustisommaren fortsätter. Idag är himlen grå här i Ruka, Kuusamo och planen är att besöka ytterligare en nationalpark: Riisitunturi (som kanske även har ett svenskt namn?)