Som sockervadd i hela kroppen.

Jag är lite tillbaka på det där rosa molnet nu ikväll. Tackolov. När jag skuttade nedför trapporna till tunnelbanan samtidigt som endorfinerna från träningen sprudlade i kroppen kände jag bara, åh vad skönt att vara i tillbaka i sig själv.

Spenderar kvällen med mig själv och mina tankar. Minnena från Indien flyger ständigt förbi, hur skulle de inte kunna göra? Men de börjar kännas betydligt mindre. Jag raderar sakta bild efter bild i min iPhone och tänker på den halvårsresumé från hela Indien-tiden som jag ännu inte skrivit ihop. Indien var en saga, en fin sådan, men den tog slut. Och istället tänker jag nyfiket över framtiden. Vart är jag påväg om tre månader? Jag ser fram emot den här helgen, juni och juli och augusti, jag ser fram emot allt det där underbara som är framför oss. Och jag längtar tills de dagarna då jag kan berätta allt för er, hela historien.

När jag stannar upp i dessa dagar känns livet lite smått overkligt. Och jag njuter av det här nuet. Jag kan tänka mig att det är såhär det känns, som jag känner precis nu, om vi skulle vara fyllda med fluffig och söt sockervadd – en rätt mysig känsla liksom.