Skrivhelg

Det var exakt ett år sedan som jag gick en kortare skrivarkurs och tyckte att det var riktigt jobbigt att behöva läsa upp sin egen text åt någon annan. Jag skrev om det här och i samma inlägg skrev jag lite hemlighetsfullt att jag precis steppat utanför min komfortzon – vet ni vad jag hade gjort? Tagit beslutet om att gå ner till 80% på mitt jobb. Och det visade ju sig vara ett ganska bra beslut som bara eskalerade innan jag knappt ett år senare sa upp mig.

I helgen som just passerat var det dags för en ny skrivarkurs, såhär ett år senare. Och den här gången bara över en helg. En perfekt grej att göra för att boosta sitt skrivande och få lite nya perspektiv. Vi åkte ut till hotellet Gustavelund som ligger vackert vid en sjö ungefär 30 minuter norr om Helsingfors. Bara att komma ut hit gjorde under för inspirationen och själen.

Det var alltså som ni ser otroligt höstvackert här vid Tusby träsk. 

Vi som deltog i skrivarkursen var ett gäng på åtta stycken där hälften var lite äldre damer och andra hälften där jag var klart yngst tillsammans med Kugge.

Att hänga i ett sånt sällskap visade sig vara himla trevligt. När man med sina olika bakgrunder och personligheter samlas runt ett intresse som vi alla brinner för och har gemensamt. Älskar dessutom att få hänga med lite äldre damer och trots att alla hade väldigt olika skrivstilar fanns det något jag kunde imponeras av hos var och en. Det är särskilt fint att få höra berättelser från någon som levt lite. De har ett annat perspektiv på livet, andra tankar. Det kändes liksom befriande att få omge sig av något som inte bara är sociala medier, karriärsklättrande och lägenhetsköp, typ.

Jag hade med mig kameran och kunde inte låta bli att gå ut och fånga solnedgången. Soluppgången morgonen därpå innehöll ännu mer magi, men då var jag ute och sprang och tog in alltihop med alla mina sinnen istället för kameran.

Jag kände så mycket kärlek för det skrivna ordet den här helgen. Är det inte häftigt vad man kan skapa med hjälp av språket? Hur mycket känslor en text kan innehålla eller framkalla? Hur tecken på ett papper kan vara så berättande och fängslande?

Det var fantastiskt att få höra alla läsa upp de små och korta men kraftfulla texterna som blev till under helgen. Och jag tyckte inte alls det var lika jobbigt att läsa upp mina texter den här gången, jag gissar att man vänjer sig, och att sällskapet fick mig att känna mig bekväm.

Jag tänkte dela med mig av några av skrivövningar som vi fick göra i ett senare inlägg. Åtminstone Ulrika önskade läsa mer om helgens skrivarkurs och kanske är ni fler som är intresserade av att utveckla ert eget skrivande och vill ha lite inspiration? :-)