Skrivarkurs & en dag utanför komfortzonen.

Ikväll är jag lite lite stolt, över mig själv. Jag insåg när jag satt på bussen påväg hem från stan att idag var en speciell dag, på något sätt en viktig dag för framtiden (även om sånt är svårt att förutse och man säkert alltid har fel och att de viktigaste stunderna är sånna man inser först i efterhand).

Jag steppade nämligen utanför min komfortzon idag. Tog tag i något som kändes halvt skrämmande och halvt underbart. Något som jag egentligen kanske kunde ha skjutit på till i morgon, och dagen efter det och dagen efter det. Tills man plötsligt sitter där, 42 år gammal och undrar vad som hände med alla de där drömmarna som man en gång hade. Och för att inte hamna där tycks det vara så att man ibland måste göra obekväma saker. Kanske kan jag berätta mer om det en annan dag.

En annan viktig och superrolig sak jag gjorde, som också låg utanför min komfortzon och är ett steg mot de där drömmarna, var att jag idag började på en SKRIVARKURS. Det är Kugge som dragit igång denna inom Nylands Litteraturförening (alltså på svenska, yay) och det var även hon som höll i första kurstillfället. Jag blev ännu mer inspirerad av hennes driv som den skribent hon är!

Här sitter jag, på ett litet bibliotek i en av Helsingfors gamla och charmiga byggnader, djupt inne i en skrivövning. 

Det är första gången jag går på något som en skrivarkurs och jag kände att jösses vad kul detta är. Att skriva skrivövningar är en utmaning och något som jag tror stenhårt på för att utvecklas i sitt skrivande. Ser också fram emot att Kugge styr upp en egen kurs, för hon var ärligt talat en grym kursledare.

En av övningarna vi fick göra, som jag tyckte var rätt mysig, var att lyssna på Veronica Maggios Välkommen in och skriva utifrån de känslor som den väckte. Såhär skrev jag:

“Minns du när vi gick på kullerstensgator med musiken som försvann bakom oss? Jag på vingliga klackar och du i en mörkblå kostym som fick mig att tappa andan. Med ögon som glittrade och skratt som ekade mellan husen. Det hade varit en kväll som så många gånger förr, tills du plötsligt stod framför mig. Din arm runt mig och jag tänkte att är det såhär det känns, som om hela världen var min.”

Efter tio års bloggande har jag cirka inga problem med att dela det mesta jag skriver i bloggen (även om det ibland är utelämnande och halvt poetiskt), men det var riktigt svårt att läsa upp sin nyss skapta text (som var helt ogenomtänkt och oredigerad, skriven på 2-10 minuter) inför resten av gruppen. Svårt men nyttigt!


En bra dag, konstaterar jag och kryper ner bredvid Mumin och ett avsnitt Solsidan.

FÖLJ:

14 svar

  1. Härlig känsla!

    Haha, 42, det är väl ingen ålder ;) (mina kollegor är dubbelt som gamla som mig..)

    Kul med skrivkurs! Önskar att jag tog mig tiden någon gång, men jag vågar nog inte. Jag är jätteprivat i mitt skrivande pga prestationsångest. Kul om du delar med dig mer av kursen!

    Även härligt att du har så mycket ork utöver jobbet. För mig var första året som lärare så dränerande…. Men många säger ju att det blir enklare med åren…. Hoppas det :)

    1. Du har visserligen rätt Johanna! ;) Var nära att först skriva “30”, men insåg sen att många av mina vänner är runt 30… Hehe.

      Jag tänkte faktiskt inte så mycket på det när jag signade upp, utan det var först där och då jag insåg: shit, jag ska skriva något på endast 2 minuter och sedan läsa upp det för någon, omg!! Angående det privata har det nog dock som sagt hjälp att ha bloggat i ett gäng år.

      Angående orken, jag skulle kunna tänka mig att jobbet som lärare är mer dränerande överlag? Men nu är det tackolov skrivkurs bara varannan vecka och fram till jul!

    1. Jaaa, precis Ida! Att jag inte tänkte på dig – skulle du vara intresserad av att delta? Kan höra om det fortfarande är möjligt att anmäla sig till resterande kurstillfällen.

  2. Du har så rätt i att man måste göra obekväma saker ibland för att komma någonstans, och för att inte ångra sig senare! Jag gick en skrivkurs på Södertörns högskola på heltid ett halvår en gång. Men boken som jag vill skriva ligger ju fortfarande ofärdig i datorn..

    1. En skrivkurs på heltid, oh my, vilken dröm. Om jag någon gång får för mig att “plugga” en stund igen så måste det vara något sånt ;)

      Spännande med en bok! Kanske behöver du en ny skrivkurs som inte är på heltid, som kunde ge en spark för att fortsätta med boken? Eller delta i National Novel Writing Month? Det är för övrigt något jag skulle vilja göra…

    1. Tack Clara, vad gullig du är!! Ser redan fram emot nästa kurstillfälle, ska bara försöka göra läxan innan dess också ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.