Sämst dag.

När de ringde från tandläkaren i morse och meddelade att de avbokat min tid i eftermiddag fick jag nästan panik. Vadå avbokat? Här sitter jag med munnen full med stygn som ska tas bort – ni kan inte avboka? Nej det kunde dem inte, men det var bara ett besök. Jag hade nämligen två inbokade. Och jag förstår att en pappa inte kan hjälpa att hans barn blir sjuka. Men igår bokade jag flygbiljetter för några tusen och har planerat hela min höst efter mina tandläkarbesök. Avbokningen de gjort skulle innebära att ALLA tre kommande tider skulle behöva flyttas. Började genast planera vad jag skulle säga till flygbolagen för att få dem att ändra mina icke ombokningsbara flygbiljetter.

Detta hinner jag alltså tänka på ungefär två sekunder. Sen börjar jag störtgråta. I telefon. Med sköterskan till min tandläkare. Jag kan säga som så att det är svårt att prata när man gråter. Och det är svårt att kommunicera gråten i sig till personen på andra sidan luren.

Så vi la på.

Sen ringde jag tillbaka när jag samlat mig och liksom förklarade att jag pendlar från Finland för dessa tandläkarbesök… Kanske kunde det finnas någon med ett mer flexibelt schema? Efter många om och men och hit och dit så fick jag en ny tid, i morgon, innan jag hunnit flyga hem till Finland. Och jag är så innerligt och oändligt tacksam för medgörliga människor som har lite hjärta och hjälper en att lösa detta på bästa sätt. Det gick förresten toppenbra att ta bort stygnen denna gång, men så var de några färre och jag var mentalt förberedd (+ hade mamma med som var redo att hålla handen)!

Men det tar så fruktansvärt mycket energi detta. Slutspurten av denna tand-resa och jag känner mig ungefär lika trött som jag skulle göra i sluttampen av ett maraton. 

Tror ingen kan förstå. 

Och jag vill bara slå alla som kommer med peppiga ord. Nästan.