Hej. Eftersom jag i princip glömt det innan så: god jul på er.
Hurdana juldagar har ni haft? Bakom de fina fasaderna, vad dolde sig under den ytan? Eller kändes det precis så jul-perfekt som man tror att det ska göra? Lika julperfekt och glad som jag ser ut här ungefär, på självaste julafton.
Jag stängde av lite från internet och bloggen under juldagarna – det är alltid skönt med en paus. Ni vet, lämna mobilen på flygplansläge och inte bry sig om att höra av sig till fler än ett samtal till mamma och pappa. Inga sociala medier, ingen ångest, och så vidare.
Och som ni ser såg julen här (eller ja, ute på landet hos Mumins föräldrar) ut som en vårdag i februari. Det var faktiskt något värt att njuta av.
I övrigt då, julen som högtid. Jag tycker julen är både fin och lite märklig. Det är inte alla som uppskattar den här högtiden och även om man gör det så, med höga förväntningar blir man lätt besviken. Som jag sa, under ytan liksom – vad sker där? Det är så befriande att få höra om de där jularna som inte riktigt blev som man tänkt sig.
För mig var det underbart att få fira med min pojkvän. Japp, önskade inte att få vara någon annanstans. Det var dock lite jobbigt att umgås med 8 stycken finskspråkiga under hela julaftonen. Mitt psyke klarar inte av det, vet inte riktigt hur man ska tänka eller agera på bästa sätt? Att känna sig både i vägen och exkluderad är liksom jobbigt. Tänkte bara att om ett år, då jävlar ska jag förstå vad de här människorna konverserar om. Jag behöver inte kunna prata finska, men jag vill förstå. Så perfekt att min finskakurs börjar nu i januari!
Så överlag fint, men psykiskt tungt.
Och julklappar blev det också – de ska ni få se senare!
8 svar
Bra så fick du extra motivation att lära dig finska!! :) Jag är så van vid vänner som pratar olika språk (uppväxt i ett mångkulturellt område) så jag har aldrig ens reflekterat över att det kan vara jobbigt att inte förstå. (Men däremot har jag alltid blivit nojjig när jag känt igen “dåliga” ord).
Familjen mådde bra, jag fick träffa alla.. så så sätt var julen fin. När man haft dåliga jular så blir man tacksam bara alla är glada. För första äret var inte julklappar så viktiga heller… ;) börjar kanske bli vuxen haha
Det jobbiga är när du är den enda som inte pratar språket alla andra pratar… :) Och vad fint att höra! Hoppas nyåret också var bra <3
Vi hade en lugn och fin jul, perfekt vet jag väl inte men jag har aldrig känt nån strävan efter perfekt heller. Långa promenader med syrran och mina hundar, sett två säsonger av The Fall tillsammans med pappa, suttit och läst i “sällskapsrummet” med olika sällskap av familjen som pysslat med sitt. Jo, riktigt fint har det varit.
Det låter mysigt. Och är såklart vettigt att inte ha någon strävan efter perfektion – något som förmodligen kommer med åldern ;) Men som jag nog också kan jobba på.
Jag tror att det handlar mycket om förväntningarna! Högtider för med sig så mycket förväntningar om hur saker ska vara. När man inser att det inte gör något om man inte har en perfekt jul och släpper förväntningarna, då tror jag att det är lättare att njuta av julen! Jag tyckte att julen var ett sånt himla antiklimax när jag var yngre. Nu när jag har slutat vänta på att någon särskild julkänsla ska infinna sig gillar jag julen bättre! Det skadar ju inte heller att jag hade två fyra månader gamla syskonbarn att fira med i år… När det finns bebisar att gosa med kan ju vilken tillställning som helst bli fantastisk! :-)
Det där är nog just den inställningen jag måste anamma! Att jag knappt tänkt på det innan :) Tack för kloka ord! Och ja – bebismys alltså…
Jag har nog inga förväntningar på att det ska vara så perfekt. Vi har lite splittrad släkt så det känns alltid lite bökigt. Har varit enklare att åka utomlands många gånger ;) I år var det ändå trevligt att träffa släkten! Men mindre trevligt med migrän på julafton…
Jag har också känt att det nog borde vara skönt att bara åka iväg istället. Men att släppa kraven är också en bra grej. Fyy för migrän dock, inte alls kul ju!