Purple potato.
Rubriken hörni, hade kunnat vara ett häftigt namn på något lokalt rockband? Det är det dock inte. Det är bara exakt just så: lila potatis. Eller blå enligt potatisens egna namn “blue congo”. Vi hade lite på måfå valt potatispåse i butiken och igår när jag öppnade papperspåsen tyckte jag de såg himla smutsiga ut. Ska de se ut såhär? Tittar på namnet, hmmm, blue congo… *Googlar* WOW! Det finns blå potatis! *Skalar potatisen* Och den är verkligen blå! Eller ja, lila!
Den hade lite märkliga prickar också?
Spännande måltid blev det i alla fall med den här moderat-potatisen. De blir tydligen ännu mer färgstarka i ugnen, men vi gjorde potatismos. Och det såg väl sådär aptitligt ut, ljuslila potatismos… Men lite häftigt.
Kuriosa om denna blåa kongo-potatis. På Wikipedia står det att den produceras i mindre mängder. Odlingssäsongen är tydligen rätt kort. Och i Tyskland blev blåa kongo årets potatis under ett år, där har den namnet “svensk blå”. Haha.
Tyckte det tokigaste var att jag aldrig tidigare skådat denna blåa potatis? Blev ju alldeles förvånad.
4 svar
Saaa coolt! Jag lärde känna den potatissorten via julkalendern för manga ar sedan… nämligen Pelle Svanslös! Minns inte sammanhanget eller nagot annat heller för den delen, men just blue kongo minns jag =) Samma var det med begreppet Bungalow och saltkrakan. Tänk vad allmänbildad man blir av barnprogram va? Hehe.
Har dock aldrig smakat den, potatisen alltsa, Smakar den mkt annorlunda mot vanlig potatis?
SV: jag hade alltid chokladkalender som barn… Meen, sen hade jag tre smasyskon… varav tva ofta snarare än sällan plundrade min kalender! Sa da jag pa morgonen full av förväntan öppnade en lucka döljde sig bara ett tomt hal där! Snacka om att jag är lycklig nu da jag far ha min kalender i fred o slipper frukta denna plundring ;-)
När jag var liten odlade mormor och morfar potatis, och de hade oftast lite Blå Kongo också. Lyxen när man som barn sen fick blå potatis då och då! Åh. Fina minnen. Hur potatisen smakade kommer jag inte ihåg – bara att jag gillade den bättre just för att den var blå. :-)
Vi pratade just om det att barn måste älska detta! Har man barn kan man ju försöka färga tex potatismoset med karamellfärg ;)
Smaken är densamma tyckte jag, tror jag. Man blir liksom så påverkad av att se att den är en annan färg så man förväntar sig en annan smak?! Men det smakade som vanligt…
Ja, det är nog därför jag inte kommer ihåg om den smakade något särskilt – den gjorde antagligen inte det. ;-)