Paradiset runt hörnet.

Söndagen kom och jag slog upp mina ögon till ett sms ‘vi åker om en timma'. Och då får man liksom samla all den lilla energi man har och tänka att jaa det kommer blir jättekul, eftersom det alltid alltid alltid är lockande att stanna kvar i sängen tills morgonen blir till dag. Särskilt på söndagar.

Så efter att ha packat väskan med handduk och solkräm, och tagit på strandoutfiten, så åkte jag och Judith ut till Lulu Mall för att möta upp vår vd och kollega från Holland. Att gå in i Kochis största shoppingcenter iförd shorts och linne insåg vi ganska snabbt att det inte var bästa idén. Man känner sig liksom naken.

Men så gav vi oss iväg i alla fall. En timmas bilfärd bort ligger Cherai Beach. Ett vackert lite magiskt paradis där man kan hitta några turister men mestadels indier som badar i havet med kläderna på!

Vi hittade en avskild plats där man som svensk och tysk ung kvinna vågade klä av sig till bikini och låta kroppen få känna havsvattnet. Vågorna var rätt tuffa och jag är, som jag brukar säga, ingen fisk. Njöt av havet några sekunder och sen drog jag en kallsup av det salta vattnet och tyckte att det fick räcka för den här gången. Kände mig renade genom näsa, hals och strupe i alla fall!

Efter bad och strandhäng så åt vi seafoods-lunch på en restaurang precis på stranden, med en himmelsk utsikt över havet. Havet havet havet, älskar man inte bara det ordet och dess innebörd?

Uppfattningen av Holländare generellt är att de är trevliga typer och väldigt rak på sak. Så även min chef. Härligt att umgås med (och att ens kollegor är) öppna människor som man kan avverka alla möjliga samtalsämnen med, allt ifrån böcker och Law of Attraction till alkohol och prostitution…

Mätta och nöjda gav vi oss ut på en promenad i området, bland indiska små hus med havet på ena sidan och sjön eller ‘backwaters' på andra sidan. Det blev ett litet äventyr i sig och sådant som alltid händer mig. När jag tänker på en orm, så ser jag strax där efter en orm. När jag tänker på en råtta, så ser jag strax där efter en råtta. Gissa vad vi pratade om precis innan vi promenerade ut längs en snårig liten stig? Både ormar och råttor. Gissa vad vi stöter på strax där efter? Just det, de två på tumanhand. Den långe holländaren som gick först, när han plötsligt stannar upp och vänder sig om för att kuta tillbaka – ja då blir minsann jag också rädd och lägger benen på ryggen.

De indiska små barnen är alldeles sagolika och älskar att vara med på bild! Vilket hus vi än passerade så rusade ett eller flera barn ut, skrek “hiiii” och vinkade.

Sen passade vi på att följa med den här nissen en tur över backwaters. En tillsynes förnöjd man som står hela dagarna på vattnet.

Håll med om att det är ett litet paradis det här? Man glömmer bort att man bor så nära inpå något som är så vackert och njutbart.

Så bestämde sig solen för att gå ner och vi bestämde oss för att åka hem igen, hem till Kochi.