Monster.
En man kommer aldrig någonsin förstå det. Hur det är att uppleva PMS och vad det gör med ens humör. Jag menar, jag förstår knappt själv det? Och man tycks liksom glömma bort det lika snabbt som det slår till. Man får ett Tänk positivt! och tänker fuuuuckyouuuu! Hehe.
Kroppen är så märklig och häftig på samma gång! Hur den fungerar och om man jobbar på det hur man kan lära känna sig själv bättre och bättre. Men de här extrema humörsvängningarna hade ju varit gött att slippa. Vill inte ens tänka på hur en kommer må som gravid om man får äran att vara det en dag. Jag skulle nog bli en PMS x10 i nio månader…. :-)
Men ni vet vad de säger, möt morgondagens problem med morgondagens styrka! Jag ser fram emot en ny dag. En ny dag som redan hunnit bli torsdag. Och förhoppningsvis med en något stabilare insida. Om inte för min egen skull så för omgivningens (eller kanske främst Mumins).
Puss på er!
4 svar
Det är ju så sjukt jobbigt med en blödande och värkande kropp och humörsvängningar som man inte fattar vart dom kommer ifrån. Jag är så tacksam för mina minipiller som gör att jag slipper det där helt. :)
Eller hur. Jag är extremt skeptisk till alla typer av p-piller och minipiller. Det är ju bra att det fungerar för dig men man hör om många som det strular kanske ännu mer för… Hur tänker du kring att stoppa i sig något som inte är naturligt? Och hela debatten som pågår just nu om alla hormon-preventivmedel? :)
“My greatest fear is that PMS doesn’t exist and this is my real personality” : Yes, this has occurred to me!
Exactly!! I know what you mean :)