Lyckan.

Söndagkväll och söndagsångesten hälsar inte på. Jag har haft en perfekt helg och är så pepp på att gå till jobbet i morgon. Jättepepp på måndag, exalterad över en sak (hehe hemlis) och superexalterad över att det snart är påsk. Ännu en högtid jag ska få fira i Finland alltså, det kan bli intressant – men framför allt mysigt att gosa ner sig i Mumins famn några nätter! Det enda bra med distansförhållande är att man kan hoppa över rakningen ett par veckor om man känner för det (“Äh kan man väl göra ändå fast man har pojkvän?” Ska vi verkligen behöva ta den diskussionen?)

Hur som helst. Jag sprang en mil idag, IGEN, och ännu snabbare den här gången. En timma och två minuter, en och en halv minut snabbare än sist – trots att jag gick ut lite lugnare och körde en runda med en tuff uppförsbacke. *nöjd* 

Ja som ni ser, såhär tillfredsställd och slut var jag efteråt:



Och lycklig. 

Att springa en gång i veckan är bättre än ingenting alls gissar jag. Men jag saknar verkligen att gå till gymmet, snart så! :) Det är förresten roligt hur hungrig man känner att man blir när man springer lite längre?? Kroppen ba jaaag behöver energi! 

Och man blir så sjukt slut hela dagen efteråt – SKÖNT! Fixade trots det matlådor till veckan och tvättade lite. Och skypade. Nu ska jag fortsätta krama min lilla nalle och stänga de här två blå. Puss!