En behövlig söndag, har fixat och donat med sådant som behövs fixas och donas med ibland. Vaknade faktiskt hyfsat tidigt också i morse, och det som fick mig att bli klarvaken var att min pojkvän messade att han lyssnade på radiointervjun som jag gjorde i Stockholm för några veckor sen!! Idag sänder nämligen Sisuradio (Sveriges radios finska radiokanal) en bit ur intervjun i vissa nyhetssändningar under dagen. Detta är ju dock på finska med cirka tre gånger där de flickar in med bitar när jag pratar. I morgon kommer hela intervjun att sändas och då på svenska alltså.
Men jag tänkte att ni kanske vill lyssna på den här finska nyhetssändningen som ett litet smakprov? Och för er finlandssvenskar är det ju ännu mer relevant, många av er förstår kanske hela innehållet. Enligt min pojkvän är denna finska ganska rolig, svenskarna som pratar finska har tagit många ord från svenskan och för-finskat dem, haha. Om ni vill lyssna på inslaget kan ni antingen göra det HÄR eller bara klicka på play här nedan – ni hör det 1 minut in i programmet (efter någonting om Stefan Löfven).
Det man kan höra här är om varför jag flyttade till Finland, om besvikelserna med det, Finlands bästa uppfinning – men jag hoppas att intervjun som sänds i morgon kommer innehålla ännu mer om hur jag kände inför Finland tidigare och hur jag känner inför landet nu, om konstiga saker jag upptäckt där i till exempel matbutiker, samt saker som jag lärt mig tycka om så som finsk musik!
Mumin förklarade också att de pratade om att trots att jag varit i Indien och Tyskland och bott i övriga länder så var det inte förrän i Finland som bloggen fick sitt genomslag – haha! De syftar nog till de 100 000 läsare jag hade under november månad till följd av just inlägget om Finlands bästa uppfinning som fick enorm uppmärksamhet!
En bild från vackra Helsingfors och byggnaden man bara måste älska!
2 svar
Roligt att få höra en del av inslaget! Ser fram emot resten när det finns tillgängligt.
Jennifer, jag fastnade vid din dialekt, eller snarare obefintliga dialekt. Hur mycket jag än ansträngde mig så kunde jag inte höra ett spår av det! Blir nyfiken över hur du tänker kring det. Är det något du reflekterat över själv? Jobbat bort? Ändras den beroende på vem du pratar med? Väldigt intressant ämne tycker jag! Berätta gärna!
Alltså Elsa jag älskar att du la märke till det och tog upp just detta! :) Det är nämligen något jag tänkte fråga alla nu när hela intervjun kommer ut – finns det några spår av någon dialekt i mig? Men generellt byter jag dialekt ofrivilligt och anpassar mig alltså efter den jag pratar med/var jag är.
Och vad ska man tycka om det? Det har varit skönt att inte bli Norrlands-stämplade direkt man öppnar munnen, eftersom jag aldrig haft det problemet. Samtidigt som jag vet att det är sjukt charmigt med dem som behåller sina distinkta dialekter i nya miljöer! Det har nog vuxit fram mer nu senare ju mer jag tänkt på det, att det känns lite tomt/identitetslöst att inte ha någon egentlig dialekt. Men egentligen rör det mig inte särskilt mycket – jag får se det som en sociala kompetent skill och att fler tycker om mig pga det, haha! :)