Lucky me & bye-bye Göteborg

I skrivande stund sitter jag på ett café på Terminal 5, Arlanda. Flyger hem till Finland idag och det är ganska drygt att flyga Gbg-Sthlm-Hel. Gatebyte, terminalbyte, och så en snabb kaffe och en bloggstund här på Arlanda innan planet går vidare. Lämnar mammas hem halv tolv och är hemma vid 18 (blir tackolov både skjutsad och upphämtad). Timmar som mestadels går till transport, har i alla fall försökt läsa på flyget (men, jag somnar ju alltid…) Att flyga direkt enkelväg med Finnair är dessutom asdyrt, så inte ett alternativ. Men vi tar nog färjan+tåget igen när vi ska till Göteborg över julen. Det är mysigare.

Så, i alla fall, de här två veckorna i Göteborg har varit så bra. Kameran har fått följa med under de flesta dagarna. Jag har försökt fånga glimtar från vardagen här och stadens hörn och kvarter. Soluppgångar och solnedgångar. Människorna och höstträden.

Soluppgång utanför mammas fönster.

Och solnedgång över en dimmig äng i Mölnlycke, strax utanför Göteborg.

Visst är det tråkigt ibland att min kille är Mr Anonymous? Men ni kan ju tänka er att detta var en ganska fin och kärleksfull bild i sin helhet. Hehe.

Drack kombucha på Dirty Records, ligger på Andra Långgatan. Bra ställe att läsa böcker som man just hittat på second hand också.

Firade moster ännu en kväll med middag på Hällsnäs i Mölnlycke. Kvällen efter den riktiga födelsedagskvällen.

Våra familjer och mormor var med.

Fantastiskt ställe vid en sjö.

Också hunnit hänga med min bror som fått en ny FANTASTISK kamera, gud. Så avis på att jag inte bor här och kan låna den typ jämt. Och han fyller förresten år idag, grattis älskade storebror <3

Göteborg och hösten.

När vi var på afternoon tea med Göteborgs bästa utsikt. 

En kaffe på relativt nyöppnade Johan & Nyström på Östra Hamngatan. Mitten på oktober och skönt att sitta utomhus.

“Kan du hålla kameran, måste sätta upp håret.”

Promenad hem från stan, en sträcka på ungefär 4 kilometer. 

Och en av alla dessa kiosker som känns som tagna från typ 80-talet. Som om de stått absolut stilla i en värld av förändring. 

Ja, Göteborg, tack för detta. Och tack vänner och familj. Kommer ni och hälsar på mig snart? Eller som jag skrev på Instagram:  Dom frågar om det känns jobbigt att åka hem, och jag svarar nej det gör det inte. Men jag längtar redan tillbaka. Älskar den här platsen, min familj och mina vänner så mycket. Så så så mycket. Tur att alla mina finska diamanter och massor av roliga saker väntar i Helsingfors. Tänk att få ha flera städer som känns så hemma, självklara och underbara.

Lucky me.