Lucka 11: Adventstid i Kenya

Adventskalenderns 11:e lucka och tredje advent! I den här berättelsen tar Malin med oss till adventstid i Kenya. Malin är en resebloggskollega som jag dessutom sprungit på här i jobbet då hon precis som jag jobbar med marknadsföring.

Hej på er! Jag är Malin, bor i Helsingfors men världen är mitt hem. Jag resebloggar på malinlundsten.com och är jätteglad att få blogga här idag, tack Jennifer! Mitt julminne tar mig tillbaka tre år i tiden, till 2013 och min tid i västra Kenya som volontär i en fattig liten by.

Första advent, Arbetet

Vardagen på den kenyanska landsbygden följde samma mönster var dag. Morgonen började då solen gick upp, så runt fem-sex rullade jag stelfrusen ur sovsäcken för att börja dagen. Det sägs att frukost är dagens viktigaste måltid, och att tillreda en måltid utan elektricitet, rinnande vatten, eller ett kök för den delen, tar flera timmar. Resultatet var oftast gott och alltid energirikt; vardagsvegetariskt med få ingredienser.

Vid nio började jobbet. Vissa dagar innebar det att assistera som lärare vid skolan vi bodde på, vissa att bygga den nya skolbyggnaden. Dagarna var stekande och efter tre timmar av hårt utomhusarbete var jag mör som en metmask med en enda tanke i huvudet; lunch. Morgonens matlagningsprocedur upprepades.

På eftermiddagen jobbade vi några timmar igen, följt av ett par timmar fritid innan mörkrets inbrott klockan sex. Under de här timmarna gick jag oftast runt och upptäckte den vackra kenyanska landsbygden. Vid sextiden lagade vi middag, vid nio satt vi vid lägerelden och pratade och vid tio slocknade jag som ett ljus efter den innehållsrika dagen.

Andra Advent, Fest i Kisumu

Den andra advent hade vi inget arbete. Jag tog matatun (tänk tuk-tuk) till Luanda (de galnas stad enligt kenyanerna). Där bytte jag till buss till Kisumu, som är Västkenyas största stad. Jag skulle leva lyxliv; duscha, äta gott, ha wi-fi och sova i säng!

I Kisumu gick jag ut och turistade och hör och häpna, vid sjön Lake Victoria såg jag en annan turist stå och ta bilder. Jag gick över och snackade. Han var en tysk som besökte en kompis i Kisumu. Det slutade med att han bjöd mig med på klubb den kvällen.

Vid 8 tutade matatun utanför grinden. Kvinnor ska inte röra sig ensamma efter mörkrets inbrott, så jag blev upphämtad. Och så gick vi på klubb, jag och tysken och hans kompis. Drack öl för första gången i Kenya och dansade oss svettiga till kenyanska rytmer. Så galet roligt!

Tredje Advent, Begravningen

En liten flicka på bara sju år dog i byn, och dagen för begravningen hade vi inget jobb. I kenyanska byar hedrar man de döda genom att inte jobba då. Vår arbetsledare föreslog istället att vi skulle gå på begravningen.

Sagt och gjort, jag följde sången som ekade över byn, hela vägen upp för berget, tills vi kom till en vacker plats med utsikt över hela sänkan som utgör byn Ebulamba.

Begravningen var redan i full gång. Det sjöngs och hölls tal. Människor stod i klungor runt om på gården och småpratade. Jag blev placerad bland närsläktingarna precis framför prästen och kören, vilket kändes olustigt. Föräldrarnas sorg var så påtaglig. Mamman svimmade flera gånger och pappan var sammanbiten. Den lilla flickans tvillingsyster hade dött ett par år tidigare fick vi översatt för oss från Swahili.

Som sista ritual innan jordfästningen gick vi för att säga farväl åt den döda flickan. Där låg hon, som en docka i en pytteliten kista. Jag var väldigt chockad, över begravningen, den glättiga sången, sorgen, vardagligheten i döden som ändå var allt annat än vardag. Och allt hände under den gassande kenyanska solen.

Fjärde advent, Hemma till jul

En säkerhetskontroll av mått jag aldrig tidigare upplevt. Allt letades igenom, kameror och datorer som måste bevisas att de var riktiga, kroppsvisitering och förhör. Sedan var jag ombord på flyget på väg hem för att fira jul. Väskan kom inte med den gången och turbulensen var galen – men jag kom hem till jul. Med minnen och erfarenheter jag aldrig, aldrig kommer att glömma!

Läs mer historier från Kenya här eller fråga mig!

Ha en underbar juletid, kram Malin

Vilken fantastisk reseberättelse, så fin men också rörande. Kan knappt föreställa mig vilken upplevelse. Jag har aldrig volontärarbetat men är väldigt imponerad av de som gör det och kanske att jag tar mig iväg på en sån resa en dag.