Lördagkväll då.
Just nu. Åter i min lilla säng. Är lite för energilös för att orka skriva och en tanke slog mig, vad intressant det skulle vara att se hur många ord jag skriver med min iPhone dagligen. Jag inte bara bloggar, men smsar ju konstant med Indien, svarar på långa mail, skriver till diverse vänner och kommenterar osv. Finns det inte någon app som kan räkna detta?!
Min dag var väldigt, väldigt fin. Trots allt. Så jag tror vi tar och berättar om den i morgon – när energin laddats upp igen.
Kan ni inte berätta, hur är eran helg? Dricker ni vin? Ser på film? Melodifestivalen, den började ikväll va? Läser så gärna era kommentarer, vilka ni än är – vänner, bekanta och främlingar :-)
Puss!
18 svar
Dricker vin. .Äter choklad. Lyssnar på stormen utanför fönstret. Bor nämligen ute på landet i Wales….och här blåser det rätt ofta. ;)
Jenny
Oj vad mysigt det lät! Lite lätt avundsjuk. Jag lyssnar på elementet som behöver tömmas på luft… Haha. Är det vackert där, i Wales? Och vad pysslar du med där
Kram!
Wales är väldigt vacker. Bor vid Aberystwyth. Maken är från Wales och så hamnade jag här. Har bott här sedan 2007.
Kan tänka mig. Jaha, se så det kan gå… :) saknar du Sverige något?
Precis anlänt till Kambodja, ligger bredvid min make o sträcker på mej här nu på morgonkvisten. Lyssnar på Värvet och läser lite bloggar, din bland annat :) snart, när vi börjar bli hungriga är det dags att gå upp och äta lite. Inga klockor som styr, bara vad man känner för.
Gillar att följa andra utlandssvenskar, själv hattat runt i över 10år nu, sen jag lämnade Sverige.
Hoppas du får det fint i Tyskland!
Oj, hej bjässen! Vad häftigt det låter – och tio år?! Ska läsa din blogg, måste ta reda på vad det är för spännande du pysslar med :) lät som en extremt härlig livsstil!
Tack för kommentaren!
Min blogg är inte så gammal, men det är jag.. he he.. flyttade till Australien för 10 år sen, bodde där några år sen Irland, London, Malta, Australien igen o så senaste 4.5 åren på Irland igen, där jag träffade maken när jag återvände.
Men vi sa upp oss och lämnade allt o drog iväg på några månaders semester. Återvänder i Mars och får väl se vart vi hamnar :-P
Enda som är säkert är iaf att vi inte hamnar i Sverige :o)
Haha allting är ju relativt du ;) och man är bara så gammal som man känner sig vet du väl? Vilken imponerande resa mellan alla länder! Får jag fråga vad du jobbar med? Min dröm är väl lite att ha ett jobb man kan förflytta sig med!
Just nu känner jag mig inte särskilt attraherad av Sverige, men det vet man ju aldrig hur länge det håller i sig. Rätt vad det är vill jag hem igen, men inte ännu :)
Okej, vet att det är morgon nu, men vi kan ju rewinda till igår kväll:
Såg hockey och drack öl med min pappa och mina bröder och bara njuter av att vara hemma. Fastän det snöar konstant och är kallt så är det liksom okej på nåt sätt. Jag saknar dock min pojkvän så det gör lite ont. Och det känns som att allt jag gör är att prata om honom, men kan liksom inte hjälpa det?! På tal om saknad: Vet du när du och din fina ska ses igen eller är det obestämt? Kan inte ens tänka mig hur det är att ha sån distans.
Vilken trevlig kväll! I den kylan och snön vill man ju bara sitta inne ja. Vart befinner sig pojkvännen din? Det kommer nog ett inlägg om det snart, vad som egentligen händer mellan mig och N, det är många som undrar nämligen ;) kram!
Och vad kul att du skrev Lisa.
Han bor i Vimmerby, så en stadig 107 mil härifrån. Brukar ju vara där, på det som nu kallas hemmaplan, och få vara med honom varje dag och varje kväll. Men är här uppe och fixar lite grejer + hälsar på alla här. Mycket välbehövligt, men längtar hem himla mycket!
Ååhåhå! Lisa då är längtan snart över. Men ja, jag vet hur det känns. Bara när vi var borta ett par dagar från varandra i Indien var det hemskt. Kram!
Har precis hittat din blogg och gillar den verkligen! Följer nästan bara bloggar där folk är utomlands, det ger så mycket inspiration och energi tycker jag! Kan du inte berätta mer om din pojkvän – hur ni löser det med distansen, hur ni planerar och tänker?
Jag bor själv utomlands, detta efter att ha träffat världens i särklass finaste människa och långdistansdejtat i ett år. Sen blev vi sambos i Sverige och nu bor vi i hans hemstad. För oss funkade långdistansen bara för att vi hade ett slutdatum för det och hela tiden planerade för att bo ihop, annars nog båda tyckt att det blivit fr tufft. Saknaden var för jobbig och tog så mycket på oss, bara under det där året.
Anyways, vore kul att höra hur ni tänker kring det hela. och just ja – kulturella skillnader, hur märker ni av sånt?
Stor kram!
Hej! Roligt att du hör av dig och undrar. Vart bor du själv någonstans? Och du har ingen blogg? Jag tycker också det är kul att följa folk utomlands.
Hur det fungerar mellan mig och min pojkvän ska jag berätta lite mer om så småningom i bloggen, det är många som undrar.. :) och det finns mycket att berätta, om kulturskillnader till exempel. Det hade ju kunnat vara en betydligt enklare situation. But what point would it be if it wasnt challening ;)
Kram!
Jag bor i Madrid, en stad jag verkligen älskar :) Och nej, har ingen blogg. Känns som att mitt liv inte är tillräckligt spännande för att redogöras för i en blogg ;)
Kul att du skriver mer sen, ser fram emot att få höra lite om allt sånt.
Och ja, visst är det kul med utlandssvenskars bloggar? Jag är alltid på jakt efter nya och inspirerande bloggar att följa.
Madrid, kul! Du kan spanska då också? Ser det ut som att din framtid kommer fortsätta där? Eller längtar du hem till Sverige något?
Jag fick lite bloggtips härom dagen. Men kanske får samla ihop ett inlägg med lite utlandsbloggar… :)
Och du det där säger verkligen alla, “jag har inget att skriva om” eller att “mitt liv är inte nog spännande”. Men jag har inte mer att skriva om än någon annan, det handlar nog mer om att jag hittar saker att skriva om i allt – det tror jag man kan lära sig att göra också. Men bara om man har intresse för det förstås ;)
Helgen tillbringar jag med att packa ihop mitt rum här i New York. Och frågan som snurrar i huvudet är “Hur packar man ihop två år?” Hur kan jag kasta iväg allt det där som inte får plats? Allt det där som är mitt! På något sätt känns det mindre äkta ju mer jag kastar bort. Har de här två åren varit på riktigt?!
Ånej! Vad vemodigt :( men kan du inte skicka hem en del grejer? Eller är det för mycket i alla fall? Kan knappt föreställa mig. Är nog besvärligt att vara borta ett halvår liksom. Kram!