Livet som på skräckfilm – att besöka ett indiskt sjukhus.

Idag tog min indiska vän mig i handen i jakt på att sjukhus och en doktor som skulle kunna hjälpa mig och min mage. Det första sjukhuset vi kommer till ser helt ok ut, men mina ögon blir stora som tefat när jag möts av gigantiska tavlor av Jesus och bebisar på väggarna. Han går fram till disken och förklarar mitt problem med den korta frasen “matförgiftning” varpå damen bakom disken tittar lite förvånat på min vän och förklarar att, det här är en klinik för mammor och blivande mammor. Eh, haha, vi gick snabbt vidare.

Nästa plats vi åkte till var en stor parkering och en sliten stor byggnad. Vart är sjukhuset? frågar jag. Här, svarar han och pekar på den fallfärdiga byggnaden. Gulp.
20130816-003919.jpg
Med inte så bestämda steg kliver vi in i vad jag anser vara den perekta scenen för ett sjukhus som utspelar sig i en skräckfilm. Ingenting är kliniskt vitt eller superfräscht. Ljuset är dovt och vid ingången står gamla och rangliga bårar och rullstolar. Längre in skymtar man sjukhussängar som enbart avdelats med skynken. Det finns en disk och till höger om den några bruna plaststolar där en familj sitter med sin bebis som skriker. Mina ögon är ännu större denna gången och jag kan inte ens försöka dölja min förvåning över att ett sjukhus kan se ut såhär.

Min vän samtalar med dem, fyller i några papper och vi betalar femtio rupees, motsvarande 5 kr. Och här någonstans tror jag att jag ska börja gråta. Men så påminner jag mig själv om mitt förhållandevis simpla sjuktillstånd och ber istället till någon Gud jag inte riktigt tror på att jag aldrig någonsin ska behöva läggas in för någon allvarligare sjukdom på ett sjukhus av denna sort.

20130816-003926.jpg
Doktorn, som vi fick träffa nästan direkt, kunde sin grej i alla fall, han sa att det inte var någon fara med mig. Gav mig några tabletter, en flaska med en beige smörja som smakar förvånansvärt gott och sa att jag skulle undvika stark och sur mat 3-4 dagar.

Och som med allt annat så handlar det om att vi inte är vana med det här. Det är därför vi reagerar som vi gör, vi bortskämda västerlänningar. Jag tror inte det är något egentligt fel på det här sjukhuset. Fast, jag måste ju medge att jag är lite tveksam till huruvida deras sjukvård håller samma kvalité som den hemma. Å andra sidan litar jag inte på läkare särskilt mycket alls, överlag.

Sist men inte minst hoppas jag att jag slipper åka ambulans i detta land. Trafikkaoset gör det inte direkt enkelt att ta sig fram, inte ens om du kör ambulans med blåljus och sirerener.

FÖLJ:

5 svar

  1. Du är så klok, Jen. Ja, mycket enklare inrett men deras kompetens ska inte underskattas. Och det är den som räddar liv så gå inte och var orolig för att något värre ska hända dig. Men låt oss hoppas att din mage är det enda som kommer krångla i omställningen till Indien. Krya på dig vännen och hoppas att kuren hjälper dig!

  2. Hehe, kan säga att jag aldrig skulle vilja ligga inne på ett svenskt sjukhus. Eller sjukhus överhuvudtaget. Tur att man är frisk.

    Hoppas din mage blir bättre :)

  3. Ja, det liknar det lilla ruckel som vi var på i Vietnam. Mycket fördomar som krossades så fort vi träffade läkaren, ett riktigt proffs. Vi hamnade verkligen i trygga händer. Jag tror också att vår definition av ren i västvärlden kan vara ganska extremt. För när Pierre väl fick hjälp var det med mycket renlighet i åtanke under hans behandling. Sedan behöver det faktum att det är sliter inte betyda att det är orent. Du är så duktig som klarar dessa kulturkrockar ❤❤

  4. Hejsan! Jag är en sjuksköterskestuderande som letar efter ett sjukhus i Indien att göra en hygienobservation på till min C-uppsats. Tror du att det skulle vara intressant att besöka det sjukhuset som du var på eller det var renligt där inne? Och minns du vad sjukhuset hette? Skulle vara jättetacksam för din hjälp!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.