LIVE THE SEARCH.

I morse gick jag upp alldeles för tidigt bara för att ta bussen ut till en outlet – Dress Smart. Det var jag och några damer från Spanien, Tyskland och Mexico. Men jag gick mestadels runt för mig själv och spanade in utbudet. Jag älskar att gå runt i butikerna och bara titta på allting fint, och prova lite grann och kanske köpa något. Hittade 3 t-shirtar som jag föll för direkt och de fick följa med mig hem + ett halsband. Total summa: 40 dollar = 220 sek!

Det var ytterligare två toppar som jag vill ta med mig, men som jag lät bli. Den ena för att texten längst ner löd “i call new zealand home.“ Och det skulle liksom kännas lite fel. Jag sa till butikstjejen att jag kommer tillbaka och köper den om 4 månader. Den andra tishan från Rip Curl hade en väldigt mysig text, men jag kände att 3 tishor fick räcka.

Alla kläder tilltalade mig väldigt emotionellt idag. De verkligen lockade mig med sina små, söta budskap och fick hela mig att känna “jag vill ha er!”. Det är så konstigt det där, att vi tycker det är så tillfredsställande med konsumtion, varför är det så? Varför blir jag alldeles lycklig i hjärtat av en ny topp eller kjol? Jag vet ju att jag inte blir en lyckligare eller bättre människa egentligen, men ändå älskar jag det. Känslan av att ha massor av fina kläder i garderoben som bara väntar på att få bli burna och matchade tillsammans med varandra och lite smycken!

Men, nu är det faktiskt slut på galgar i garderoben och pengar på kortet (inte riktigt…) – så nu är det färdigshoppat för några månader! Pappa pustar ut och jag önskar mig själv lycka till.