Det har varit en väldigt vacker helg. Det kunde jag konstatera när jag under promenaden hem från bokmässan slog mig ner på en parkbänk en stund.
Bara det var en väldigt fin stund. Inte för kallt i skuggan och solen som lyste så fint.
Jag försökte koncentrera mig på min bok men det var inte helt lätt med tankarna som drog iväg… Mestadels tills morgondagens operation. Det är den jag är lite nervös för, min tandoperation. Del 2 är det dags för i morgon. I know the deal från förra operationen med andra ord eftersom proceduren är ungefär likadan, men det är ju ändå rätt läskigt.
Dessutom är inte min pojkvän här nu!! Det var en väldigt betryggande faktor sist. Var SÅ glad att han var med. Är dessutom så löjligt kär att det nästan var tungt att lämna Finland? För en vecka… Och nu saknar jag honom hela tiden. Haha, är det normalt? Hur länge har ni varit som nykära i era pojk- eller flickvänner? Det känns som en välsignelse man inte ska ta för givet litegrann :)
5 svar
Åh så fin kofta, var hittar man den? :)
Åh visst är den! Det är dock mammas och från 90-talet, står Bizzy i nacken – ingen aning från var?? Försöker alltid sno den från mamma men det är även hennes favorit ;)
Nämen äsch! Får hålla utkik på olika loppisar då helt enkelt. :)
Tack snälla du! :)
Haha, jag kände mig nykär i över två år med min snubbe. Nu när vi har passerat 3 års-sträcket så är det liite lugnare. :)