Levnadstecken och testar paan.

Hur länge är det fysiskt möjligt att leva utan internet i hemmet och utan pengar på mobilen? Det är frågor jag ställer mig själv just nu. Som tur är har jag roomies.

Igår var vi lediga från jobbet på grund av Gandhis födelsedag. Firade genom att köpa en ny kudde och ett lakan. Och genom att besök gymmet igen efter en veckas frånvaro.

I veckan är även vårt företags chef från Holland på besök, tillsammans med en annan kollega från Holland. Kul att hänga lite med högsta hönsen. Idag när vi tog en promenad på lunchen (och dog i värmen) så tyckte chefen att det var ett ypperligt tillfälle att prova paan! Det är det röda tobaks-grejen alla här i Indien tuggar på och spottar omkring sig. Ena kollegan blev så yr att han fick sitta ned en stund. Själv spottade jag, klokt nog, ut det innan jag hann bita sönder allt som fanns där i det lilla (gigantiska) paketet. Judith var klokast och valde den tobaksfria och söta varianten.

De sitter överallt de små männen och säljer dessa paan. Små burkar med massor av olika örter och annat märkligt som de blandar ihop i ett litet blad. Sen ska hela bladet in i munnen. Tänk er storleken av tre små köttbullar, som man ska tugga på samtidigt. Och man får inte svälja…

“Ska allt det här in i munnen? På samma gång?

Lycklig över att uppleva Indien till fullo i alla fall…

Och hörni, vi hörs snart igen. Lovar att jag ska försöka fånga vårt, inte allt för smickrande, nya hus på bild!