Mitt restips: Kerala i södra Indien.

För ett år sedan, vi snackar alltså exakt ett år sedan, kom jag hem till Sverige efter drygt sex månader i Indien. Det är helgalet att tänka tillbaka på, hur livet var då känns overkligt med tanke på hur livet ser ut idag. Allt man upplever i nutiden är liksom så självklart och när man ser tillbaka på något kan man undra… hur var det möjligt? Jag var fortfarande tillsammans med mitt ex då och idag är jag kär i någon annan, någon som känns helt självklar. Det är märkligt det där, med kärlekar blir det extra tydligt, förändringarna man genomgår.

Men nu var det Indien som resmål som jag ville prata om. Det kändes lämpligt att snacka resor idag när jag kommer befinna mig på Matkas resemässa. Jag har nämligen fått äran att skriva ett gästinlägg hos Resias reseblogg. Och jag valde att skriva om Kerala som är den delstaten jag bodde i när jag jobbade i Indien. Under jul och nyår reste jag även runt till olika delar i Kerala, så som Munnar, Thekkady och Varkala. Det är ett fantastiskt vackert land! In och läs mina restips och lilla rese-guide här: Kerala i södra Indien. (Klicka på länken.)

Indien MunnarIndien KeralaHusbåt Backwaters  Varkala Indien

Ni måste ju hålla med om att det är vackert?

Indien må vara ett, i mitt tycke, påfrestande land att bo i – med det är resmål jag skulle rekommendera alla att besöka. Dessutom vill jag åka dit igen och se fler delar av det enorma landet! Det är beundransvärt på många sätt, all misär och fattigdom skär i hjärtat men värmen och kärleken människorna emellan är något speciellt.

Som sagt, om ni funderar på att besöka Indien – gör det! Och läs mina Indien-tips HÄR hos Resias reseblogg.

Jag tillhör nog kategorin som ‘älskar Indien’ trots allt.

Jag vet inte om det framgår i bloggen att jag faktiskt trivs här i Indien? Jag beskriver många sidor av det här landet och det mesta låter kanske inte särskilt positivt, eller? Det har varit kämpigt vissa stunder och det är inte så att man njuter varenda minut av småkryp och osköna upplevelser. Sanningen är att jag nog inte ens själv insett att jag faktiskt trivs, att jag acklimatiserat mig förvånansvärt bra! Det var nämligen något som blev tydligt när jag förra helgen träffade två norrmän som var här på grund av jobb. Den ena hade varit här till och från en hel del under ett års tid. Och ni skulle se förvåningen i hans ögon när jag sa att, jaa, vi har det bra här, vi gillar det! Han vad extremt skeptisk och kunde väl inte riktigt förstå hur vi frivilligt valde att bo här ett helt år.

Jag insåg även här vad mycket jag har lärt mig om Indien och kulturen. De här männen från Norge kom hit och gjorde lite jobb men de integrerade aldrig på riktigt med Indien och folket. De ställde frågor och jag hade svaren – om Indien. Jag umgås dagligen med indier och har verkligen kommit in i deras värld. Och jag tror att när man gör det, så får man en helt annan upplevelse och förståelse för allt som är här.

Men jag fick också förklara för norrmännen att man som kvinna inte känner sig trygg överhuvudtaget här – vilket även det förvånade dem… Jag gissar att som ‘man’ i det här landet har man inga problem med att känna sig trygg. Och det är även något som kan göra mig så himla frustrerad emellanåt. De gigantiska skillnaderna mellan män och kvinnor.

Vad jag fick höra innan jag kom hit var att, antingen så älskar man det eller så hatar man det och överlag måste jag säga att jag nog är av den kategorin som ‘älskar Indien’.

backwaters in Indiacoconut trees

Bland smuts och fattigdom finns många vackra vyer i Indien!

Att köra moped i Indien är att kliva utanför sin comfort zone.

Igår blev jag pushad till att ta steget och försöka mig på att för första gången någon sin köra en moped. Eller ja, jag har gjort det en gång förut – var femton, glömde släppa gasen och körde in i ett staket, så sen dess har jag inte varit så sugen på att testa igen.

Började öva precis utanför vårt hus på min kompis scooter. Det var lite läskigt och framför allt svettigt så jag bad mest om att få ta en paus… Och efter en paus med ac:n så testade vi på vägen utanför som är en väldigt lugn väg – och det gick fint. Här kan jag öva några veckor innan jag vågar mig ut på de större vägarna, tänkte jag.

Men så kom den här dagen och jag körde först på lilla vägen på väg till jobbet men bestämde mig någonstans längs med vägen att, fasen jag fixar nog den stora vägen! Tänkt och gjort, rullade ut över den enormt trafikerade vägen och så var vi igång! Brum brum brum, 1-2 kilometer till kontoret. Det gick smärtfritt och jag var mäkta stolt!

20131104-132258.jpg20131104-132305.jpg

Man mår så sjukt bra av att utmana sig själv och jag kan lova er att köra moped i Indien är verkligen att kliva utanför sin comfort zone. För mig var bara steget att faktiskt köra en moped ett kliv utanför min comfort zone. Heja vad duktig jag är!

Lovar att ta det försiktigt och köra lugnt i trafiken här. Det var ju en av mina största rädslor innan jag kom hit, hur sjutton ska jag överleva undrade jag, och nu känner jag mig redo att ta mig ut i den på egen hand…

Det är ok att vara rädd – våga erkänna att du är rädd, men våga framför allt göra allt sådant som skrämmer dig! Det är det man växer som människa av. 

Levnadstecken och testar paan.

Hur länge är det fysiskt möjligt att leva utan internet i hemmet och utan pengar på mobilen? Det är frågor jag ställer mig själv just nu. Som tur är har jag roomies.

Igår var vi lediga från jobbet på grund av Gandhis födelsedag. Firade genom att köpa en ny kudde och ett lakan. Och genom att besök gymmet igen efter en veckas frånvaro.

I veckan är även vårt företags chef från Holland på besök, tillsammans med en annan kollega från Holland. Kul att hänga lite med högsta hönsen. Idag när vi tog en promenad på lunchen (och dog i värmen) så tyckte chefen att det var ett ypperligt tillfälle att prova paan! Det är det röda tobaks-grejen alla här i Indien tuggar på och spottar omkring sig. Ena kollegan blev så yr att han fick sitta ned en stund. Själv spottade jag, klokt nog, ut det innan jag hann bita sönder allt som fanns där i det lilla (gigantiska) paketet. Judith var klokast och valde den tobaksfria och söta varianten.

20131003-174433.jpg

De sitter överallt de små männen och säljer dessa paan. Små burkar med massor av olika örter och annat märkligt som de blandar ihop i ett litet blad. Sen ska hela bladet in i munnen. Tänk er storleken av tre små köttbullar, som man ska tugga på samtidigt. Och man får inte svälja…

20131003-174441.jpg

”Ska allt det här in i munnen? På samma gång?

20131003-174448.jpg20131003-174456.jpg

Lycklig över att uppleva Indien till fullo i alla fall…

Och hörni, vi hörs snart igen. Lovar att jag ska försöka fånga vårt, inte allt för smickrande, nya hus på bild!