I landet norr om polcirkeln, där mörkret hägrar den här tiden på året och snön redan ligger i drivor. Allting är vitt och vintern har bara börjat.
Resan upp är lång, men när landskapet plötsligt ser ut så här finns det ingenting att klaga på.
Och hemma hos pappa är det julpyntat i vartenda hörn.
Vi åker ut på skidor och åt andra hållet drar ett skotergäng iväg. ”Fan vad hårt det var!” ropar någon på den norrländska som talas här. Följt av ett ”vi far!”, och så far de. En bensinlukt dröjer kvar och det dånande ljudet av skotrar som flyger fram över isen försvinner bortåt.
Ett par dagar när molnen skingrar sig kan vi se solens rosalila ljus och ana att den finns där borta någonstans, och återvänder snart. Men än på ett tag tänker den inte gå upp helt, inte här uppe.
Ute i skogen, på skidor, är det tystare. Och om man stannar upp en stund hör man faktiskt ingenting. Snön fångar upp det lilla ljud som finns. Kanske skäller en hund någonstans, kanske drar vinden förbi. Men ofta är det tyst.
Nätterna är allt annat än lugna. Jag är ute och festar, i lyxvillor och på sunkiga barer. Missar varenda buss hem. I drömmarna.
Det är stressigare än man kan tro att fira jul med alla sina familjer samtidigt. På tre olika språk. Men hur det gick då? Hur fint som helst.
Jag har vuxit upp med vita jular och tycker att de bör vara just det. Fyllda av snö. Skidåkning, snöpromenader. Och det där mörkret, det störde mig inte det minsta. Istället blir man väldigt bra på att gå ut under de ljustimmar som finns.
På julaftonen gick vi ut jag, min pappa, min bror och hans tjej. Träffade bland annat vackra, nyfikna hundar.
Här hittar du alla Jespers bilder!
Berget Dundret gick ihop med himlen.
Vägen ner till Sandviken, där jag en kväll någon dag senare var ute och sprang i det nattsvarta mörkret eftersom just den här biten inte har några gatlampor. En mäktig upplevelse, faktiskt.
Gissa vad jag genast gjorde i bilen när vi var på väg hem till Finland igen? Bokade nästa resa upp hit. I februari finns det nu en punkt i min kalender som säger: TÅG STHLM-GVE.
5 svar
Jag saknar nog snön lite. Vit jul är ju något som borde vara. Men nej, inte längre. Jag vill ha lite snö och några minus. That’s it. Jag behöver inte -20. Men så att snön håller sig.
Mörkret hägrar, de flesta brukar fly mörkret, men jag förstår att du sedan barnsben är van vid årstiderna och deras egenheter där upp. För all del, även här i Österbotten finns det gott om mörker ännu men redan är dagen 18 minuter längre!
Fina bilder! Speciellt gillar jag den där Dundret går ihop med himlen. Så himla mycket snö det är där uppe. Här finns det nästan inget alls.
Tack för länken till Jespers fotosida! Verkligen många fina bilder och speciellt gillar jag porträtten och bilder på människor.
Tack PJ, kul att se dig på Flickr! Du påminde mig om att lägga upp fler Gällivarebilder där:
https://www.flickr.com/photos/inthevidual/albums/72157712494288348
Fint album med Gällivarebilder! Ni har verkligen haft julväder där uppe.
Jag borde också lägga upp fler bilder. Ibland blir det bara inte av men nu får jag ta mig samman. :-)
Ja när man växte upp i det visste man ju inte annat. Haha. Tror inte man som barn tänkte på att det på andra platser i landet var mycket ljusare? Men sen vänjer man sig av med sånt snabbt också…
Och tack! Det var fotovänligt under de få timmarna av dagsljus ☺️