Kroppsångest, vikthets och tanken om att vara hälsosam.

Jag tillbringade några härliga veckor i ett somrigt Australien innan det blev jul och dags för mig att återvända till Sverige. Det var shorts och bara ben och badade gjorde man överallt, hela tiden. Så snart jag nådde Nordens kyliga gränser fick man plötsligt svepa in sig i lager på lager och dölja den solbruna kroppen.

Man kan tycka att det borde övergå mitt förstånd att jag i ett vinter-Sverige känner mer kroppsångest än vad jag gjorde de dagarna jag levde i bikini. Men det gör det inte, det är inte alls särskilt konstigt.

Här handlar nämligen allting om utseende. Eller nej, låt mig omformulera, här handlar allting om hälsa. Alla pratar om kvarg som kan varieras i oändligheten och ”protein” sätts plötsligt framför det mesta i matväg. För att inte tala om extremträningen. Att träna på gym är regel snarare än undantag. Och om man inte bryr sig, äter kolhydrater som innan och endast tar en promenad ibland, då faller man definitivt inte in under kategorin hälsosam – och hur kan man ens leva med sig själv som sådan?

Mina tankar har flödat fritt kring det här ett tag nu, men allting blev väldigt tydligt när jag i morse snubblade över det här inlägget. LÄS och förstå min poäng. Här skrev jag först en rad svordomar, men tänkte skona er från dem. De avslutades något i stil med ”jag vill trycka fingrarna i halsen inte på grund av kroppsångesten men på grund av illamåendet det framkallar, det skrämmande beteendet.”

För i ärlighetens namn, se er omkring – mår vi bra?
Är vi hälsosamma, fysiskt såväl som psykiskt?

Men jag gissar att jag bara är tjock och avundsjuk, på alla er superfitta jävlar. (Älska försvenskning av ”fit” och dessutom böjningen av det.) Och vi kan nog alla vara lugna, snart är jag också inne i det, i mitt livsform och mår bättre än någonsin…

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

6 Kommentarer

  1. Twitter-Josefine
    17 februari, 2013 / 23:45

    Men åh! Precis så tycker jag med! Du har så jävla rätt! Och så är det ångest om man ätit lite godis eller något med kolhydrater i. Hjälp. Skadat samhälle! Klart man ska vara hälsosam, men man behöver ju inte överdriva…

  2. Emelie
    17 februari, 2013 / 23:53

    Är hellre lite för tjock och mår bra än totalt besatt av att träna och må dåligt för att jag inte tränar. När jag höll på att träna ett tag fick jag någon slags ångest när jag inte hade varit på gymmet en dag. Det är vansinnigt. Det var lätt att falla dit!
    Fast när man inte kan ta sig utanför dörren behöver man nog kanske fundera om man ska gå ned ett kilo (eller hundra) haha :)

  3. Emelie B
    18 februari, 2013 / 11:47

    Håller med dig alldeles. Jag tycker det är friskt och sunt att du lyfter problemet – för det är verkligen ett problem. Denna jäkla hets som vi bara drar in varandra i. Nej, dags att kanske införliva det svenska lagom även i praktiken.

  4. 18 februari, 2013 / 11:49

    bra skrivet jennifer! :) du är klok du!

  5. Ronja
    20 februari, 2013 / 11:12

    Tack för ett bra och vettigt inlägg! Hamnade på din blogg av en slump och det första jag såg var detta fantastiskt kloka inlägg. Ett gott första intryck!

    • jennifer
      Författare
      20 februari, 2013 / 11:26

      Tack Ronja, vad glad jag blir! Du är varmt välkommen :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?